HALLAND

Redaktör: Seminarielärare Ivar Jansson, Göteborg

 


 

 


 

 


 

 

1. Halland hör nära samman med Sydsvenska höglandet.

Norr om Varberg och i trakten av Halmstad når höglandets brutna terräng ända fram till havet, men i allmänhet lämnar bergen plats för en kustslätt, som är särskilt vacker längst ner i söder, Laholmsslätten. Hallandsås står som en mur på gränsen till Skåne. Lägg märke till floddalarna! - Hallands vapen visar ett upprätt gående lejon av silver i ett blått fält.

 


 

 

2. Kusten i norra Halland är en fortsättning av klippkusten i Bohuslän och Västergötland.

Även här finns en skärgård, där vikarna kallas fjordar, och kala, branta stränder med djupt vatten strax invid. Särö.

 


 

 

3. I mellersta Halland är det gott om karga, ljungklädda hällmarker ute vid havet.

Skrea socken söder om Falkenberg.

 


 

 

4. Land och hav kan också mötas i en sumpig strandäng, ett marskland.

Bottnen är lerig, och vattenståndet växlar alltefter havets rörelser. Morup norr om Falkenberg.

 


 

 

5. Den jämna, långgrunda sandstranden är typisk för södra Halland.

Vi ser här Laholmsbukten från luften. Lägg märke till "det rutiga tygstycket", slättens bördiga åkrar och ängar. Cirkelbågen sträcker sig från Båstad i söder till Halmstad i norr, omkring 3 mil. Norr om Halmstad finns många smärre bukter av samma slag. Laholmsbuktens vackra linje skapas av två starka, sandfyllda bottenströmmar, som från var sin ände av bukten följer stranden, tills de möts ungefär i mitten. Deras kraft är så stor, att de tvingar åmynningarna mot norr och söder. Lagan viker av mot norr, Nissan mot söder! Innerst i bukten sker en utfyllning med sand. Sedan 1800-talets början har strandlinjen flyttats ett par hundra meter utåt. (Lennart von Post.)

 


 

 

6. Den halländska sandstranden är en underbar semesterplats.

Stranden är långgrund med hård och fast botten, i själva vattenlinjen jämn som ett källargolv. Utom räckhåll för vågorna är sanden lös och behaglig att vila i. Ännu högre upp, ungefär vid högvattenlinjen, börjar dynerna. Vi ser på bilden, hur man sökt hejda sanden med ett staket. Men strandrågens långa, krypande rotstockar gör större nytta. - Och så havet! Blått och solglittrande - och salt. Det har också ett annat, bistrare ansikte, men det får badgästen sällan se. Tylösand utanför Halmstad.

 


 

 

7. Semesterlivet har blivit en storindustri, som sysselsätter mycket folk under några korta sommarveckor.

Utmed den halländska stranden finns många hotell och pensionat, som tar hand om resandeströmmen. Falkenberg.

 


 

 

8. Den fina sanden föres av vinden långt inåt land.

Vi ser, hur sanden mjukt och lömskt smyger sig kring pilbuskarna. Den är så stoftfin och lätt att vinden krusar den som en vattenyta. Men sanden vandrar, och snart är buskarna försvunna.

 


 

 

9. Sanden måste bindas.

Vi ser den sträva, blågrå strandrågen i närbild och på avstånd. Sanden lyser vit mellan tuvorna, och vinden kan lätt slita upp stora gropar i den halvt bundna dynen. Längre bort har man planterat bergtall. Sandflykten har hejdats. Haverdal norr om Halmstad.

 


 

 

10. Det blåser i Halland. Sandflykten var länge ett bekymmer för jordbrukarna i kustlandet.

Åkrarna dränktes i sand, innan man med kraft tog itu med fienden och gick man ur huse för att hejda honom. Man byggde stängsel. Torv och tång lades över dynerna, och till sist planterades strandråg och bergtall. Ekarna böjer sig i den härskande vindriktningen. Stafsinge norr om Falkenberg. Ätran skymtar.

 


 

 

11. Hallänningarna tar goda fångster ur havet, även om man inte kan tävla med grannarna norrut.

Här går en fiskebåt från Trälövsläge ut mot Kattegatt. Sillgarnen ligger färdiga att rinna över relingen. Man fiskar också kolja och makrill.

 


 

 

12. Den fria horisonten är utmärkande för hallandskusten.

Efter varje storm ligger en sträng av tång uppkastad på stranden, och sen gammalt har tången använts som gödsel på åkrarna. Den halländska jorden har krävt mycket arbete, innan den blivit så bördig som den nu är. Sanden uppblandas med tång och kalkhaltig lera, märgel, som grävdes upp ur jorden. Skrea strand.

 


 

 

13. Inlandet i norra Halland liknar Bohuslän.

Samma bergknallar med sparsam grönska och mellan bergen smala, slingrande dalstråk, som tydligt visar, att de en gång varit djupa fjordar. Högsta havsgränsen ligger i norra Halland omkring 100 m över den nutida havsytan. Lägg märke till hur gårdarna trycker i lä under berget! Fjärås.

 


 

 

14. I mellersta Halland kommer höglandets utlöpare återigen ned mot kustslätten.

Här är det inte längre bergknallar utan långa skogklädda åsar. Bilden är från Vinbergs socken nordost om Falkenberg. - Kreatursskötseln står högt i landskapet, framför allt svinaveln, där Hallands län kommer som god trea efter de båda skånska länen. Men även mejeriprodukterna är välkända. Ost från Kvibille t.ex.!

 


 

 

15. Halland är ett utpräglat jordbruksland.

Inte mindre än 59 % av landsbygdens befolkning har sin försörjning av jordbruket och dess binäringar, dit visserligen fiske och skogsbruk räknas. - Lägg märke till uppställningen av kärvarna! Man kan sätta kärvar i skyl på många olika sätt i vårt avlånga land. Morup.

 


 

 

16. Laholmsslätten är verkligen en slätt att skryta med.

Den bördiga lermärgel, som täcker urberget, lär ha en mäktighet av 30 m. Här kan jorden i vissa områden vara odlad till 90 %. Det blir bara vägar och gårdstomter kvar. På Laholmsslätten odlas även sockerbetor.

 


 

 

17. I söder sätter Hallandsås stopp för slätten.

Den tvära väggen tyder på en förkastningslinje. Sätten har sjunkit, men berget står kvar. Vägen söderut mot Skåne har en ordentlig stigning, innan den kommer upp på åsens platta tak. Hasslöv.

 


 

 

18. Den gamla halländska gården är en sluten fyrkant, som ger skydd mot blåsten och till på köpet en känsla av trygghet.

Bilden är från norra Halland. Lägg märke till bergknallarna och den släta åkerjorden mellan dem. Bebyggelsen utmed bergssidorna! I norra Halland förekommer ofta en vinkelgård med berget som tredje sida och fjärde sidan öppen. - Man tänker ofta på vägen, stora landsvägen, när det gäller Halland. Landskapet har varit och är väl fortfarande ett genomgångsland för trafiken, förr i tiden från Danmark till Norge, numera från Skåne till Göteborg och Västergötland.

 


 

 

19. Ljungbränningen var förr i tiden utmärkande för det inre av Halland.

Bönderna for hårt fram med skogen. Den brändes för att skaffa kreaturen betesmarker. Men ljung och enbuskar kvävde snart det gräs, som spirade på de avbrända markerna. Ljungen gick an, den späda ljungen var ett gott foder, men enbuskarna måste bort. Vart 4-6 år brände man därför ljunghedarna på nytt. Varje vår steg röken från ljungbränderna mot skyn från ås till ås. Nu har stora områden av de gamla hedarna förvandlats till åker eller planterats med skog. Hallandsås.

 


 

 

20. Genom skogslandet i öster rinner fyra vattenrika åar ned mot slätten och havet.

Gränstrakterna mot Västergötland hör till de nederbördsrikaste delarna av Sverige, bortåt 1000 mm per år. Vätan skapar också stora mossmarker just i dessa trakter. - Floddalarna öppnar väg in i obygderna. De urgamla "stigarna" utmed åarna följas nu av landsvägar och järnvägar. Lagadalen vid Knäred.

 


 

 

21. Åarna bildar vattenfall på sin väg ned mot slätten.

Lagan har inom Halland sju vattenfall med en sammanlagd höjd av 90 m. Detta är en gammal bild av Karseforsen i Lagan, ett ståtligt vattenfall för att vara i sydligaste Sverige.

 


 

 

22. Fallen ger i våra dagar elkraft åt stora delar av södra Sverige - och Danmark.

Vi ser här kraftstationen i Knäred. Till vänster den gamla flodfåran, som torrlagts, sedan en dammbyggnad tvingat vattnet in i kraftverkets turbiner. Lägg märke till skogshavet i fjärran och den odlade bygden utmed ån!

 


 

 

23. Åarnas nedre lopp går genom den öppna kustbygden.

Detta är Lagan nedanför Laholm. Tvärs över ån går en anordning för laxfångst, en laxgård. Fisken tvingas in i spjälburar, som sedan vittjas med en håv. Laxfisket i åarna var förr mycket givande, men kraftverkens dammbyggnader och fabrikernas spillvatten har förstört fisket. År 1902 fiskades 60000 kilo enbart i Lagan. Den mest laxen fångas nu i havet. Det blir "halmstadlax" i alla fall, när den blivit rökt!

 


 

 

24. Laxen är en stor fisk.

Bjässar på tjugo kilo eller mer har fångats, berättas det. Detta är en gammal hanlax, fasthållen i ett stadigt grepp av en lycklig fiskare. Den underliga kroken på underkäken hör till lekdräkten. Laxen går på våren från havet upp i floderna och leker sedan på hösten och förvintern. Men de gamla lekplatserna finns inte mer, och vattnet är fördärvat. I särskilda fiskodlingsanstalter sysslar man emellertid med utkläckning och utplantering av laxyngel.

 


 

 

25. Samhällena i Halland hör ihop med floddalar och järnvägar.

Ute vid havet finns endast några få större orter. Städerna, frånsett Varberg, är belägna vid åmynningarna. - De skuggade områdena ligger mer än 100 m ö.h. - Järnvägslinjer med tvärstreck är elektrifierade. De streckade är smalspåriga. - Diagrammet upptill visar i ordning åker, äng, skog och övrig mark. - Rutdiagrammet visar folktätheten per km² i Halland (A) och i hela Sverige (B). - Den höga masten är en av de sex radiomasterna i Grimeton. De är omkring 130 m höga och uppbär sändarantennen för radiotelegraferingen mellan Sverige och utlandet. Mottagningsstationen ligger i Kungsbacka.

 


 

 

26. Halland har många fornminnen, som tyder på tidig bebyggelse.

Vi ser här bronsåldershögen vid Lugnaro på sluttningen av Hallandsås under utgrävningen 1926. Högen dolde ett stort stenskepp, i vilket stod en lerkruka med brända ben. Man slog ett betongvalv över skeppet och täckte valvet med sten och torv. Från en liten stuga bredvid ordnades nedgång till stenskeppet, och man kan alltså inne i högen studera, hur en hövding gravlades för 3000 år sedan.

 


 

 

27. Halland var danskt till 1645.

I många gamla kyrkor har alltså latinsk mässa, dansk predikan och svensk gudstjänst avlöst varandra. Detta är Onsala kyrka i nordligaste delen av landskapet. Trakten är bekant genom Karl XII:s kaparkapten Lars Gathenhielm, som föddes i socknen och ligger begravd i gravkoret till höger.

 


 

 

28. Varbergs fästning var Danmarks starkaste värn i landskapet.

Borgen tycks växa upp ur strandens granitklippor. Inom fästningen finns ett vackert museum.

 


 

Litteratur:

Svenska Turistföreningens årsskrift 1933 med uppsatser av Helge Nelson (Halland i fågelperspektiv), Lennart von Post (Den halländska stranden), Mårten Sjöbeck (Den försvinnande ljungheden) m. fl.

 

Gumperts AB Gbg 1949

 

 

 

Denna sida är en del av

www.thorsaker.se

Katarina Sohlborg - 2005-2014