Redaktör: Seminarielärare Ivar Jansson, Göteborg

Lägsta punkten. Ljusnans vattenyta på gränsen till Hälsingland, ligger 338 m ö.h. Reliefkartan visar tydligt de olika landskapstyperna och terrängformerna. I sydost finner man ungefär samma relativt flacka urbergsterräng som i grannlandskapens höglandsområden. I mittenligger mellan Klövsjöfjällen och Städjan en rad lågfjäll, av vilka Sonfjället är högst, 1277 m. I nordväst stiger terrängen upp mot högfjällen. Lägg märke till Ljusnans och Ljungans dalstråk! - Härjedalens vapen: i fält av silver en framifrån sedd räckhammare, svart med röd skaftända. På ena sidan en svart smidestång, på den andra två smideshammare med röda skaft. Ett underligt vapen! Myrmalm har emellertid bearbetats i Härjedalen sedan urminnes tid. Och år 1686 grundades Ljusnedals bruk, sedan man upptäckt kopparmalm där i trakten. År 1762 förvandlades kopparbruket till järnverk med masugn och smedjor. Bruket nedlades 1870.

Fjället ligger väl avbränsat på en platå av 800-1000 m höjd. Det är uppbyggt av s.k. grönsten. Utsikten är storslagen. I klart väder kan man se fjälltoppar i Härjedalen, Dalarna, Jämtland och Norge på upp till 13 mils håll. Utsprånget längst till vänster kallas Predikstolen. Platån omkring fjället är nu en naken hed. Under den s.k. värmetiden, stenåldern och större delen av bronsåldern, fanns här en frodig skog av fjällbjörk. Nedanför björkskogen växte tall, ett träd, som nu är sällsynt i fjälltrakterna. Stubbar av björk och tall förekommer rikligt i fjällmyrarnas torvlager och visar, att skogsgränsen under värmetiden gick avsevärt högre upp än i våra dagar, då den ligger på en höjd av 800-950 m ö.h.

En trasig tand i fjälljättens käke! Bilden är tagen från flygmaskin 500 m över toppen, juli månad. Jökeln ligger i en väldig nisch, som vetter mot nordost. Dess utsträckning är 1500 m i bredd och nära 700 m i längd. Liksom alla andra glaciärer i vårt land är även denna stadd på tillbakagång. Berggrunden sticker upp i mitten. Lägg märke till de bågformiga ändmoränerna och jökelbäcken!

Nischens väggar är 180-240 m höga och stupa lodrätt ned. Jökelns yta sluttar starkt, från 1650 m ö.h. ned till 1350. Lägg märke till de sönderspruckna bergväggarna.

Iskanten har en gång legat 300 m (lodrätt avstånd) längre ner i fjällsidan. Lägg märke till hur nischens väggar sänker sig här vid isranden! Smältvattnet avrinner genom Handölsån till Ena älv (Indalsälven). På Helagsfjället upprinner också Nidälven, som går till Trondheimsfjorden, samt Ljungan, som går till Bottniska viken.

Lunndörren och Storådörren. Bilden visar Lunndörren sedd från ett flygplan 900 m över dalens botten. Dalen har formats av en mäktig jökel, som grävde ur och jämnade till en urgammal fåra i fjället, så att den fick denna vackra U-form. Passet är omkring en mil i längd. Väggarna är 700 m höga. En av de ödsligaste trakterna i landet!

Terrängen vimlar av sjöar och myrar, skilda av låga åsar med gles tallskog. Ett mycket svårframkomligt område! När fjälltopparna tinade fram efter den långa vintern, upplöstes landisen i oregelbundna jätteflak utan sammanhang med varandra. De låg vackert stilla, tills de smälte. Dödisar! Runtom dödisen lagrandes sten, grus och sand i höga vallar. När så isen var borta, kvarstod en grop, som vattenfylldes. Sjöar och åsar! Rogen ligger 757 m ö.h. Dess vatten går till Fämundsjön och Klarälven. Detta hörn av Härjedalen avvattnas också av Glomma, Ljusnan och Dalälven. Utsikt från Skredbrofjället.

Det är 1277 m högt och består av kvartsit. Det omges endast av lägre höjder, varför det syns vida omkring. Höjdkammen utgör ett vidsträckt blockhav (frostsprängning) med snödrivor även mitt i sommaren. En del av fjället är avsatt till nationalpark. Där finns björn. Runt fjället ligger ödsliga sandmoar, beväxta med tall. Granen trivs bäst på fuktig moränmark.

År 1940 fanns 8065 renar i Härjedalen. De renskötande lapparnas antal var 151, fördelade på tre s.k. lappbyar. En lappby är ett mycket stort område, bebott av flera familjer av ursprungligen samma ätt och uppdelat i vissa bestämda sommarbetes- och vinterbetesland.

Vi ser en ren, som skrapar fram renlav under snön på en öppen fläck i skogen. Snön täcker marken i gott och väl sex månader.

Vi ser en högt belägen gård i Tännäs med utsikt mot gränsfjällen. Naturen är vacker men hård och karg. Byggnaderna ligger som vanligt i norra Sverige runt en gräsklädd gård med flera smärre hus, lador, bodar och skjul, bastu och smedja, utanför fyrkanten. Det hela inhägnas av en gärdsgård. Högvålens by i Tännäs ligger 830 m ö.h., Sveriges högst belägna, fasta bebyggelse.

Många kreatur! I fjällens närhet mognar inte ens korn, som annars är Norrlands viktigaste sädesslag. Korn och havre odlas dock som grönfoder. Åkern i Härjedalen upptar endast 0,3 % av landytan, ängsmarken 0,8 %. Vi ser en gammal gård under Funäsdalsbergets branta stup.

I fjälldalarna ligger potatisåkrarna ofta i branta sydsluttningar, där allt arbete måste göras utan hjälp av dragare. Skörderesultatet står sig gott i jämförelse med sydligare trakter. Tännäs.

Sjön var vid slutet av istiden mycket större än nu. Den låg uppdämd mellan fjällen i väster och den höga iskanten i öster. På dess botten avsattes sand och mjäla från fjällen runt omkring, och den nutida bebyggelsen hör ihop med dessa odlingsbara avlagringar. Sjön, som ligger 565 m ö.h., tillhör Ljungans flodområde. I bakgrunden Lundörrsfjällen. På en holme i sjön har man funnit föremål från stenåldern.

Höjd- eller lidbebyggelse! Dalgångarna kännetecknas av stora myrmarker med försumpad granskog. Härjedalen har 22 % myrmarker, framför allt i öster. Vi ser Ytterbergs by nära Ljusnan. Här mognar kornet. Lägg märke till snesarna! Moränjorden kan alltså odlas, och lidbebyggelsen är ett skydd mot nattfrosten nere i de fuktiga dalstråken.

Landskapet här på bilden för tanken på urgammal odling och sydliga nejder, fast Sonfjället blånar i bakgrunden. Ransjö vid Ljusnan. Inte mindre än 71 % av Härjedalens befolkning har sin utkomst av jordbruket och dess binäringar. Industrien försörjer bara 9 %.

Förr i tiden, innan rationell odling av vallväxter blivit vanlig, var det helt enkelt nödvändigt med fäbodar. Bönderna hade för många kor. Vinterfodret räckte inte till, djuren svältföddes. Men på sommarbetet tog de skadan igen. Man hade gärna flera fäbodar, en höstfäbod och en vårfäbod på nära håll och två tre långfäbodar i fjällbjörkskogen. Bonden flyttade med kreaturen som lappen flyttar med renarna. Bilden visar Rockvallens fäbod invid Stora Mittåkläppen, 1212 m ö.h. Här finns kalk i jorden och rik växtlighet. Lägg märke till fjällbjörkskogen, skogsgränsen och kalfjället. Mittåkläppens profil är typisk för många av fjällen utmed norska gränsen ända upp i Lappland: ett brant stup mot öster och en lång sluttning mot väster. Detta kommer sig av att väldiga bergskollor under oroliga tider i fjällkedjans historia pressades upp på ryggen av lägre berg. De nådde stundom miltals mot öster, innan trycket upphörde. Ibland har på detta sätt äldre bergarter kommit att ligga ovanpå yngre.

Skogen upptar 49 % av landarealen. Rena tallskogar finns på 41 % av skogsmarken, granskogar på 15 %. Ungefär hälften av skogen äges av stora bolag. Barrskogen högst upp mot fjället får inte avverkas hur som helst, inte ens av ägaren. Den skall stå som en skyddsmur mot fjället. Vi ser en s.k. leddamm i den på sommaren tämligen vattenfattiga älven. Dammen hindrar timret att driva in mot land vid flottningen. Ljusnan.

Utsikt mot väster över Vikarsjön.

Avstånden är stora. Landskapet är bortåt 20 mil från hörn till hörn, ett långt håll före bilarnas och bussarnas tid. Vad man främst önskar, är en järnväg från Hede västerut till Norge. Vi ser en färja av det enkla slag, som ännu för några år sedan fanns vid många av älvarna i Norrland. Denna är motordriven, men även roddfärjor förekom. Ljusnan vid Kolsätts by på gränsen till Hälsingland.

Sågverken och massafabrikerna ligger i Hälsingland, vid de goda samfärdslederna i kustlandet. Härjedalen har 15 mil till havet!

Kommunikationerna betyder mycket för uppkomsten av tätorter, likaså olika slag av industri. - De skuggande områdena ligger mer än 500 m ö.h. I fjällen har 1000-meterskurvan markerats. - Rutan A visar folktätheten per km² i Härjedalen (1,2), rutan B i hela Sverige. - Diagrammet 1-4 visar i ordning åker, äng, skog och övrig mark. - Bilden till höger: Lunndörren från Storsjön.

Flatruet är en flack fjällplatå, belägen mellan Ljungdalen och Ljusnedal i västra Härjedalen. Berggrunden utgöres av skiffer. Här har kringströvande jägare under stenåldern målat bilder av björn, ren och älg, antagligen för att medelst denna trolldom få lycka på jakten. Den röda färgen har trotsat väder och vind i mer än fyra tusen år. Man tror, att älgar och renar hetsats utför stupet. Lägg märke till skifferlagren!

Svensk Uppslagsbok 1949, art. Härjedalen.

Svenska Turistföreningens årsskrift 1931, särskilt följande uppsatser:

Harry Smith, Skogen och fjället,

Bertil Boëthius, Från Härjedalens fäbodmarker.

Gumperts AB Gbg 1950