ÖLAND

Redaktör: Seminarielärare Ivar Jansson, Göteborg

1. Småland och Öland är två mycket olika landskap.

Småland har urbergsgrund. Öland består av lagrade bergarter. Smålandskusten har en bruten terräng med sjöar och floder, vikar, sund och öar. Öland har inga större vattendrag, ytan är plan och kusterna jämna. Lägg märke till Västra landborgen! På den nordligaste av de tre små ”topparna” ligger öns högsta punkt, 55 m ö.h. Norra delen av Öland ligger inte mer än 10 m ö.h. Ölands vapen visar två över varandra gående rådjur av guld samt nio fembladiga rosor av silver i tre rader, allt på ett blått fält.

2. Vänstra landborgen stupar brant mot slätten nedanför.

Landborgen gör verkligen skäl för namnet. Man tycker sig se ruinen av en gammal borg, inbäddad i lummig grönska. Vi ser här branten vid Borgby i höjd med Mörbylånga. Nedanför utbreder sig Mörbylångadalen, som är 3 km bred. Här ligger Ölands rikaste jordbruksbygd. Korn och sockerbetor! Berggrunden är lättvittrad lerskiffer. Till vänster uppe på landborgen skymtar Rösslösa hög, en av de otaliga gravplatser från järnåldern. Till höger havet.

3. Öland är en kalkstensplatå, som lutar mot öster.

De olika kalklagren kommer till synes i väster, i landborgen, men försvinner utan stup under havet i öster. Östra landborgen är endast en låg grusvall, som kastades upp av havet, då det efter istiden stod högre än nu. Hela Öland låg en gång under vatten. Vi ser här Köpings klint norr om Borgholm. Lägg märke till kalkstenslagren! Stenen är lätt åtkomlig, och stenbrott finns också i närheten. Ovanpå berget gravfält och tingsplats. Här norrut – liksom söderut på ön – är slätten nedanför landborgen mycket smal. Havet ligger några stenkast till vänster om landsvägen.

4. Norrut ligger landborgen tätt invid stranden och försvinner så småningom i havet.

Branten är nedvittrad och gräsklädd. Stranden är mycket långgrund och farlig för sjöfarten. Något mera betydande fiske bedrives inte heller på Öland. Bilden är från Alböke.

5. Där landborgen går ut i havet, har vågorna utformat fristående klippor av samma slag som raukarna på Gotland.

Ute i havet syns – på en mils håll – den lilla granitön Jungfrun. Platsen med raukarna heter Byerum, Böda socken.

6. Uppe på landborgarna står väderkvarnarna i rad utmed landsvägen.

De kan fortfarande räknas i hundratal men står tyvärr ofta med trasiga vingar och upprutten brädfodring. Gårdskvarnen behövs inte i vår tid, då säden lätt kan skickas till någon yrkesmjölnare. För hundra år sedan fanns omkring 2.000 kvarnar i gång. Detta är kvarnarna i Störlinge by i Gärdlösa socken på östkusten.

Man bor gärna i byar, framför allt på de bördiga kustremsorna i söder. Norr ut är dock bebyggelsen mera spridd. Vi ser här en gammal gård, byggd av vitkalkad sten under tak av halm. Det saknas inte heller ödegårdar på Öland. Öns uppodling gick raskt framåt under 1800-talet. Så kom de svåra missväxtåren under 1860-talet, och under de följande årtiondena utvandrade en fjärdedel av befolkningen, främst till Amerika. År 1879 hade Öland 40.000 inv., nu 26.000.

Detta är Långlöts by på östkusten. Huslängan var ursprungligen 180 m lång. Numera finns ofta ett eller flera tomrum i gårdslängan, som vittnar om att någon bonde utvandrat, varefter husen fått förfalla, medan jorden övertagits av de närmaste grannarna. Lägg märke till byggnadssättet! Stockarna är inpassade vägrätt mellan upprättstående stolpar, skiftesverk. På sydöstra Öland byggde man av sten. Varför?

Man kommer genom porten P in på fägården A, som genom ett staket, 8, eller en låg mur skiljes från mangården B. Till vänster ligger ladan 1, vagnboden 3, stallet 4 och grisstian 6. Till höger ligger logen 2, vagnboden 3, ladugården 5 och gödselstaden 7. Rätt fram ligger boningshuset 12, sommarköket 10 och brygghuset 11. Nummer 9 är brunnen. Höga plank skiljer i övrigt gården från granntomterna. Bakom boningshuset ligger täppan och åkerfälten. Denna planritning är från en gård i Störlinge by. På den undre bilden ser vi från portluckan in mot mangården. Sandby i Bredsätra socken på östkusten.

Vi står här på trappan till boningshuset och ser ut mot fägården. Genom porten skymtar huslängan på andra sidan bygatan. Lägg märke till brunnen med sin ram av kalksten! Vårdträdet! "Paraplyn" på fägården är den övertäckta tröskvandringen. Halmtak på uthusen! Detta är en mycket gammal bild från Triberga i Hulterstads socken söderut på östkusten. Men det gamla förgår. Eldfaran är stor med denna bebyggelse, och just i Triberga eldhärjades 1920 inte mindre än 18 sådana sammanbyggda gårdar.

En löväng är något vida förmer än en vanlig utsliten beteshage. Där växer ek, ask och alm och många andra lövträd, som gör att lövängen får ett parkliknande utseende. Men den behöver skötas. Varje vår ska den räfsas och röjas. På våren är det gott om vackra blommor i ängarna. Tvärs över mellersta delen av ön går ett brett stråk av hassel, det s.k. hässlet.

Ja, växtsamlarna, skolpojkar och andra, har på sina håll, t. ex. i trakten av Färjestaden, utrotat många rara blomster. Omkring 1.100 olika arter finns på ön. Några stycken är numera fridlysta, t. ex. den här avbildade. Den heter arontorprosen (Adonis vernalis) efter en by på Alvaret ovanför Färjestaden. Blommorna är gula och 4-6 cm vida. Växten hör till familjen Ranunculaceae och är nämast släkt med "Gossen i det gröna".

Böda kronopark. Här är moräntäcket så tjockt, att skogen kan växa hög och ståtlig. På sina ställen täcker den mäktiga flygsandsfält. Skogen på Öland upptar dock endast 10 % av arealen. Nära hälften är lövskog.

De streckade områdena på kartan är alvarmark, Stora Alvaret i söder och flera mindre områden norrut. Västra landborgen är markerad. - Diagrammet i nedre högra hörnet visar i ordning åker, äng, skog och övrig mark. "Övrig mark" är just alvarområdena, så gott som halva ön. - Profilen visar öns geologi. A är urberget, B ett sandstenslager, som bildar bottnen av Kalmarsund och dyker upp i smålandskusten, C är skiffrar av olika slag, som påträffats nedanför landborgsbranten, D är olika lager av kalksten, huvudmassan av berggrunden. - Rutdiagrammen visar folktätheten per km² i hela Sverige och på Öland. - Kartan visar också, att Öland har få samhällen och alla belägna på västsidan. Ön har inte heller några större industrier, som kan skapa samhällen.

Dess utsträckning är också betydande: 4 mil på längden och 1 mil på bredden. Här finns gott om svängrum för den fruktade "fåken", vinden från nordost, som vintertid vräker snö över ön och isolerar gårdar och byar i dagar och veckor. Vi ser Alvaret från Resmo kyrktorn uppe på landborgen mitt för Mörbylånga.

Men vandraren njuter av dess fria vidd och strålande sol. Botanisten fröjdas åt dess säregna växtlighet. Geologen gläder sig åt den inblick han får i jordens skapelsehistoria. Resmo alvar.

Där finns stora grunda vattensamlingar, träsk eller sjöar. På andra håll ligger kalkhällen bar, ofta med djupa sprickor. Där finns gräsrika ängar, ljunghedar och nakna grusmarker. Där finns marker, översållade av flyttblock från fastlandet. På några ställen är moräntäcket så pass tjockt, att det lockat folk att förvandla alvaret till åker och bosätta sig härute. Träskbilden med tuvor av bunkestarr är från Alböke alvar på norra Öland. Bilden nederst visar alvarmark med låga enbuskar.

Här dominerar den ofantliga ruinen av Borgholms slott. Johan III började omdaningen av det medeltidsfäste, som redan fanns på platsen. Karl X Gustav, som hade Öland till förläning under sin tronföljartid, byggde vidare. Under 1700-talet fick slottet förfalla, och år 1806 förstördes det vid en eldsvåda, så att endast murarna står kvar. Byggnaden utgör en kvadrat med 80 m sida med fyra runda torn i hörnen. Runtom ligger bastioner och vallar.

Nedanför branten ser vi Borga hage, en av öns berömda lundskogar med ädla lövträd - och näktergal. Här finns riktiga djungelsnår. Borga hage är fridlyst.

Klimatet är sommartid torrt och varmt. Konungen brukar varje höst tillbringa en tid på Solliden, den vackra vita villa, som drottning Viktoria år 1906 lät bygga nedanför landborgsbranten strax söder om slottsruinen. Rutn villan utbreder sig en vidsträckt park med planteringar, skulpturer och orörd vildskog.

Vi ser badstranden vid Köping ett stycke norr om Borgholm. Östersjöns sälta går förstås inte upp mot Västerhavets (0,7 % mot 3,5), men hela Öland är en strålande upplevelse.

Vi ser här ett gravfält vid Klinta i Smedby socken på västkusten. Sådana resta skivor av kalksten kallas på Öland "flisor". Järnåldern.

Därmed menas stora ringformiga anläggningar uppmurade av kalksten. De ligger i skogarna, på Alvaret, i träsken eller på själva branten av landborgen. Hit flyktade man i ofredstider med husfolk och boskap. Vi ser en flygbild av Gråborg, den största av de femton borgarna. Den ligger mitt på ön i höjd med Färjestaden. Gråborg har en diameter av omkr. 200 m, och muren är 6 m hög. Borgens inre upptages nu av släta åkerfält.

Den byggdes 1785 och är den högsta i Sverige, 42 m. Men Ölands södra udde har mer att berömma sig av. Här är ett oerhört rikt fågelliv vid de långgrunda stränderna, framför allt under flyttfågelsträcket höst och vår. Byggnaden i förgrunden är central för den ringmärkning av flyttfåglar, som försiggått i många år i syfte att utforska deras vägar över hav och länder.

Det är en vadare med kopparskimrande, spräcklig dräkt, långa ben och lång näbb. Vi ser hennes bo med ett par nyss utkläckta ungar.