Hur ett SKF kullager kommer till

Norstedts filmbilder.

 


 

 

Med friktion menas det motstånd som uppstår när ett föremål flyttas utefter ytan av ett annat föremål. Sedan urminnes tider har friktion försvårat mänskornas arbete, till exempel när de skulle flytta ett stenblock från ett stället till ett annat. Redan under forntiden kom man emellertid på idén, att sådana transporter kunde underlättas, om man lade ett par runda trädstammar under stenblocket. Den metoden tillämpades bl.a. när pyramiderna i Egypten byggdes.

Den som först kom på den tanken, han gjorde i själva verket en märklig uppfinning. Han ersatte nämligen den s.k. glidfriktionen med rullfriktion, och under de årtusenden som sedan dess förflutit ha många andra sysslat med samma problem och undan för undan utvecklat tanken vidare. Av gamla ritningar framgår, att Leonardo da Vinci, renässanstidens stora geni, bland mycket annat sysslade med kullagerkonstruktioner. Men först fram på 1800-talet började konstruktionerna bli praktiskt användbara i större skala.

Omkring år 1870 fick en fransman patent på det första kullagret för cyklar. Det blev en stor framgång för cyklar med kulor i naven. Många andra patent på kullager togs ut, och många slags maskiner fick tjäna som försökskaniner. Men det var något som fattades. Det behövdes kraftiga och hållbara kullager, inte minst när bilindustrien började sätta igång. En bil utan kullager och rullager är nämligen otänkbar.

Vad om då först och främst krävdes var en vetenskaplig utredning och hur ett kullager bör vara konstruerat för att trots sin litenhet tåla vid de oerhörda påkänningarna i bilar och olika slags maskiner. Det var en tysk professor, som löste det problemet strax före sekelskiftet, och från den tiden kan man räkna den moderna kullagerindustriens början. Kullagerfabriker uppfördes både i Tyskland, Frankrike, England och Amerika.

I Sverige voro kullager vid den tiden så gott som okända. Men här fanns väl - om någonstädes - förutsättningar för en sådan industri. Vår järnhantering är ju vid detta laget 2.500 år gammal, och det svenska stålet är sedan länge i hela världen känt för sin höga kvalitet. De svenska arbetarna har goda mekaniska anlag och äro väl skickade att utföra ett ansvarsfyllt precisionsarbete. Det fattades bara mannen bakom verket. Han kom, och han hette ...

 


 

 

1. ... Sven Wingquist. Som driftsingenjör hade han gjort bekantskap med utländska kullager - men även med deras svagheter. Efter noggrant studium och många experiment skapade han sin egen kullagerkonstruktion - det självreglerande kullagret. Detta hände år 1907. För tillverkning av lagret grundades ett bolag i Göteborg, AB Svenska Kullagerfabriken, och en liten fabrik uppfördes. Vi se den ...


 

 

2. ... på denna bild. Man började med en arbetsstyrka på 12 man. Redan 10 år senare hade SKF en arbetarestam på 4.000 man i Göteborg och hade dessutom förvärvat Hofors Bruk för att trygga sin ståltillgång samt stora gjuterier i Katrineholm för framställning av lagerhus m.m.

Förklaringen till denna snabba utveckling - som ytterligare har fortgått under alla åren - får väl främst sökas i den geniala konstruktionen och i dess skapares ledareegenskaper - han var ju tekniker, affärsman och organisatör i en person. SKF har numera egna kullagerfabriker i nästan alla de stora industriländerna och en försäljningsorganisation, som omspänner hela världen.

Det moderna kullagret har samma uppgift som trästockarna hade vid pyramidbygget: att ersätta glidfriktionen med rullfriktion. Det anbringas på de roterande delarna i alla slags maskiner och transportredskap i stället för de föråldrade glidlagren - överallt för att underlätta gången och förbättra driftsäkerheten. Ju bättre råmaterial det är gjort av och ju noggrannare tillverkningen bedrives, desto bättre fyller det sin uppgift. Häri har man ytterligare en förklaring till det svenska kullagrets segertåg genom världen.

 


 

 

3. Den järnmalm, som det för SKF-kullagren erforderliga stålet framställes av, tar SKF till största delen ur egna gruvor. Denna malm är av särskilt hög klass, och på framställningen av själva stålet nedlägges alltigenom den yttersta omsorg. Från Bruket i Hofors kommer stålet till fabriken i Göteborg i form av stänger ...

 


 

 

4. ... och rör. Det är ytterst stränga fordringar, som ställas på detta stål. Fordringarna kunna sammanfattas i kravet, att de blivande lagren skall ha största möjliga livslängd, d.v.s. de skall hålla så länge som möjligt. Stålet måste därför till sin inre beskaffenhet vara så likartat och felfritt som möjligt. När stålet lämnar Bruket, är det glödgat och mjukt, får att det skall kunna bearbetas med skärande verktyg.

 


 

 

5. Rören och stängerna avstickas sedan i automatiska svarvar och svarvas samtidigt till ytterringar och innerringar för de blivande kullagren.

 


 

 

6. Kullagret är en precisionsprodukt av första rang. Vi kommer här i fortsättningen att finna, hur man efter så gott som varje arbetstempo kontrollmäter och synar varje detalj. Här har vi första kontrollen av ringarna.

 


 

 

7. Denna bild visar plansvarvning och fasning av ringar.

 


 

 

8. Här kontrollmätes den sfäriska löpbanan i ytterringar.

 


 

 

9. Vid SKF:s fabrik i Göteborg tillverkas ett par tusen olika typer och storlekar av kullager och rullager. På varje lager instämplas lagernumret och ursprungsbeteckningen.

 


 

 

10. Efter detta härdas ringarna. Härdningen är en mycket viktig och noggrann procedur, som är nödvändig för att ringarna skall erhålla erforderlig hårdhet. Ringarna uppvärmas till en viss temperatur och avkylas därefter i vatten eller olja. De anlöpas sedan i ett luft- eller oljebad, vilket sker för att utjämna de inre spänningar i stålet, som uppstå under härdningen. Ringarna äro därefter så hårda, att de ej mera kan bearbetas med fil eller skärverktyg.

 


 

 

11. Sedan börjar slipoperationerna. I denna maskin slipas ringarnas sidor, och på nästa bild ...

 


 

 

12. ...kontrolleras, att ringarna har den föreskrivna bredden och att ringens sidor är fullt parallella.

 


 

 

13. Här försiggår slipning av ringarna utvändigt. Detta går i korthet till på så sätt, att ringarna undan för undan matas in mellan två roterande skivor, av vilka den ena slipar. I andra maskiner slipas ringarna invändigt. De erhåller vid dessa olika slipningar jämna ytor och ytterst exakta dimensioner.

 


 

 

14. Efter slutförd slipning underkastas ringarna en ytterst noggrann kontroll, vilket mannen på denna bild är sysselsatt med. Vid denna liksom vid all annan mätkontroll användas mätapparater, som visa så små avvikelser som en tusendels millimeter.

 


 

 

15. Vi skall nu något närmare se, hur kulorna för lagren tillverkas. Materialet till kulorna består av ståltråd eller - för större kulor - av stålstänger. Detta stål är av samma höga kvalitet som stålet i ringarna. Ståltråden är, när den anländer till kullagerfabriken i Göteborg, upprullad så som denna bild visar.

 


 

 

16. Ståltråden matas in i snabbgående pressar och klippes där av i bitar. Samtidigt som bitarna klippas, pressas de ihop, så att de få kulform. Detta sker med så stor hastighet, att en maskin för pressning av små kulor kan producera hundratusentals sådana per dag.

 


 

 

17. Vid pressning av bitarna till kulämnen bildas runt mitten på kulan en grad eller kant, och första åtgärden blir då att få bort denna kant. Detta sker i maskiner av det utseende, som visas på denna bild.

 


 

 

18. Kulorna äro emellertid fortfarande ojämna på ytan, och för att man skall få bort de grövre ojämnheterna, slipas kulorna i maskiner mellan två skivor. På bilden ses kulor i en sådan slipmaskin.

 


 

 

19. Kontrollen av kulorna är lika omfattande som kontrollen av ringarna. På denna bild kontrolleras att kulorna efter den nyssnämnda grovslipningen ha det mått de skall ha på detta stadium i tillverkningen.

 


 

 

20. Därefter skall kulorna härdas, vilket tillgår på samma sätt som härdningen av ringarna. På bilden ses kulor, utlagda på en i härdugnen ledande plåtbana. På denna skakas kulorna automatiskt och i korta ansatser genom ugnen, där de upphettas till viss temperatur. Större kulor få stanna längre tid i ugnen än mindre. När kulorna hunnit till ugnens bortre ända, faller de ned och kyles i ett saltvattenbad samt anlöpas därefter i olja för att inre spänningar i stålet skall utjämnas.

 


 

 

21. Efter härdningen följer en serie slipningar, varvid kulorna slipas i olika maskiner mellan slipskivor av olika material och utföranden, så att deras yta blir allt finare och rundheten exakt. Flera olika kombinationer av dessa operationer förekommer. På bilden ses en lång rad av maskiner för en av dessa slipningsoperationer. Man rör sig vid dessa slipningar med mycket små mått.

 


 

 

22. Härefter poleras kulorna i roterande trummor med hjälp av polermedel. Sedan de i andra trummor rengjorts, ha de en hög och klar glans.

 


 

 

23. Trots att vid SKF hundratusentals kulor tillverkas per dag, blir var och en av dem underkastad besiktning. Detta tillgår på det sätt som denna bild visar. Kulorna matas ned i hål på en roterande skiva och få under ständig rotation passera en väl avvägd ljuskägla, som då blottar om det finns några fel på kulorna, t.ex. repor eller ojämnheter, även de finaste. Kulor med sådana fel plockas bort.

 


 

 

24. De kulor, som skall läggas in i ett och samma lager, måste vara exakt lika stora. Annars skulle de större kulorna ensamma få uppbära hela belastningen, när lagret tas i bruk, och riskera att krossas. Kulorna finsorteras därefter i automatiska apparater. De rulla mellan två stållinjaler och falla från dessa ned i olika hål, alltefter storleken. Efter denna sortering är skillnaden mellan kulorna för t. ex. ett mindre lager inte mer än en tusendels millimeter.

 


 

 

25. Att kulorna ha exakt rundhet är självfallet av den allra största betydelse. Man rör sig här liksom i andra stadier av tillverkningen med hart när otroligt små mått. Så t.ex. användas vid kontroll av kulornas rundhet - bilden visar en sådan procedur - mätapparater, som visar så små måttavvikelser som två tiotusedels millimeter.

 


 

 

26. Kulorna i ett lager hållas på sina platser av en kulhållare. Den vanligaste förekommande kulhållaren tillverkas av stålplåt, som kommer från Hofors Bruk till fabriken i form av långa, hoprullade band.

 


 

 

27. Ur dessa band utstansas runda skivor, vilka få genomgå en serie pressoperationer, varunder de fickor formas, i vilka kulorna skall ligga. På bilden ses rader av maskiner för dessa pressoperationer.

 


 

 

28. Även kulhållarna underkastas en minutiös granskning, vilket denna bild ger en antydan om.

 


 

 

29. När ringar, kulor och hållare äro färdiga, föras de till hopsättningsavdelningen. Här ser man en av metoderna för hopsättningen av ett kullager. Kulhållaren trädes på innerringen, och medelst den längst fram på bilden synliga maskinella anordningen placeras kulorna snabbt i kulhållarens fickor. Därefter påträdes ytterringen.

 


 

 

30. Efter hopsättningen genomgår varje lager en sträng slutkontroll. Mannen på denna bild är sysselsatt med att medelst en tolk kontrollera, att innerringens axelhål har det riktiga måttet. Härtill användas ytterst känsliga mätinstrument, och tränade arbetare övertyga sig dessutom med hörseln och känseln om att lagret fungerar tillfredsställande.

 


 

 

31. Härefter tvättas och insmörjas lagren. På bilden ser man lådor, fyllda med kullager, färdiga att sänkas ned i insmörjningsbadet. Denna insmörjning är avsedd att skydda lagret mot rost. Smörjning sker däremot först när kullagret sitter på sin plats i maskinen, och sedan behöver det vanligen inte smörjas oftare än en eller två gånger om året.

 


 

 

32. Det har tidigare påpekats, att SKF ursprungligen tillverkade endast det av Sven Wingquist uppfunna kullagret, men att man sedermera tog upp tillverkning även av andra typer av kullager och dessutom rullager. På denna bild se vi de huvudtyper, som f.n. tillverkas.

Lagret, märkt A, är det av Sven Wingquist konstruerade kullagret. Det har, som förut nämnts, två rader kulor och är självinställande tack vare att kulornas löpbana i ytterringen har sfärisk form. Detta lager är därför särskilt lämpligt överallt, där snedställningar i axlar och maskinstativ förekommer, och det användes i maskiner av skilda slag samt för transmissionsaxlar.

Lagret, märkt B, är ett enradigt kullager, d.v.s. försett med en rad kulor, vilka löpa i djupa spår i ringarna. Detta lager användes mycket på korta och styva axlar, där man icke behöver räkna med brytningspåkänningar, ävenså då belastning i radiell och axiell riktning förekommer samtidigt. I bilar användes detta lager i stor utsträckning.

Lagret, märkt C, är ett sfäriskt rullager. Det skiljer sig från lagret A i huvudsak endast därigenom att det är försett med rullar i stället för kulor. Tack vare rullarna kan detta lager upptaga mycket större belastning än ett kullager av motsvarande dimensioner, och man kan säga, att detta lager säkerligen är det mest bärkraftiga som finns att tillgå. Det användes mycket allmänt i järnvägslagerboxar, i valsverk och gruvmaskiner samt i maskiner inom trävaru-, trämasse- och pappersindustrierna, överhuvud taget överallt där belastningar äro mycket stora.

Lagret, märkt D, är ett cylindriskt rullager, d.v.s. rullarnas löpbana i ytterringen är cylindrisk, ej sfärisk. Det lager, som visas här, har en rad rullar, men det finns även sådana lager med två lager rullar. Detta lager användes särskilt för höga belastningar vid stor hastighet. I större elektriska motorer användas cylindriska rullager i stor utsträckning.

Lagret, märkt E, är ett koniskt rullager, d.v.s. rullarna äro koniskt formade och rulla mot koniska löpbanor i ringarna. Detta lager är till sin konstruktion sådant, att det måste ansättas mot ett andra lager. De böra sålunda användas parvis. Dessa rullager användes exempelvis i framhjulsnav på bilar.

Lagret F är ett axiallager, sålunda ett lager för upptagande av tryck enbart i axelns riktning. Det på bilden visade lagret är ett s.k. enkelverkande lager, d.v.s. det upptager belastning endast i ena riktningen, men dessutom finns det dubbelverkande lager av denna typ, avsedda att upptaga axiellt tryck i båda riktningarna. Dessa axiallager användas för en mångfald ändamål, såsom i vändskivor, svängbara kranar och krankrokar.

 


 

Vi såg i början en bild av SKF:s första fabrik. Den utgör alltjämt en del av det väldiga fabrikskomplex, som nu sträcker sin fasad flera hundra meter utefter Artillerigatan i Göteborg.

 


 

 

33. I bakgrunden längst till höger ses den lilla byggnaden. Det fabrikskomplex vi här se är i sig själv ett monument över svensk företagsamhet och framåtanda. De produkter, som framställas därinom, stå på höjden av vad man kan åstadkomma och ha förskaffat ej blott företaget utan hela vårt land berömmelse. Namnet S K F är känt över hela världen såsom en av de yppersta exponenterna för svensk kvaliltetsvara.

 


 

Såväl bildmateriel som text till denna serie har ställts till förfogande av Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken, Göteborg.

 

P. A. Norstedt & Söner. 1942

 

 

 

 

Denna sida är en del av

www.thorsaker.se

Katarina Sohlborg - 2005-2014