Gåtor, ordspråk, ordstäv och talesätt.

 

1921

68-71   Från Ovansjö.

 

1928    Gåtor.

1-16     Från Ovansjö.

 

1928    Ordspråk, ordstäv och talesätt.

72-85   Från Ovansjö.

 

 

Från Ovansjö

Upptecknat av Viktor Olsson, Stocksbo, Ovansjö.

 

68        Alla barn i början, sa´ käringen satte sig till vävstolarna.

 

69        Är vackert väder, så om jag var borta, skulle jag då hem, sa´ käringen hade främmande.

 

70        Här skall kalasas, sa´ bonden, slog ihjäl grisen.

 

71        Bara "lite", sa´ prästen, tog en "tår" till maten.

 

 


 

Från Ovansjö. Gåtor.

 

Upptecknat av Margit Klarström, Backberg, Kungsgården.

 

1          Mindre än en mus, större än en lus, flera fönster än på konungens hus. (Fingerborgen).

 

2          Två karlar kan inte bära det på en stång, men en jungfru kan bära det i sin hand. (Ägget).

 

3          På Gideons strand stod två stolpar, på stolparne stod en säck, på den säcken stod en kvarn, på den kvarn stod två brinnande ljus. (Människan).

 

4          Slätt utan som is och ludet inuti som en gris. (Ljuset).

 

5          Parvel lilla under, parvel lilla på, parvel lilla låter römpsnarten gå. (När lammungen diar).

 

6          Av kött och blod är jag upprunnen, fast ingen droppe blod är i mig funnen, skarpa knivar mig uppskära, höga herrar högt mig ära, mången haver jag i graven lagt, mången haver jag till ära bragt. (Gåspennan).

 

7          Vad gör tuppen, när han står på ett ben? (Han håller upp det andra).

 

8          Kors i krångel mitt på, svans åt bägge ändar. (Två kor som stångas).

 

9          Hur skrek åsnan i Noaks ark? (Som andra åsnor skrika).

 

10        Långt till far, krokigt till mor, tuppigt till syster och trasigt till bror. (Humlestören).

 

11        Den livsdömde åt upp den ofödde under jord, under sol, under rinnanade vatten överst i toppen på en tall. (Den livsdömde slaktade en sugga, som hade smågrisar, tog sedan en torva jord och doppade den i vatten, klättrade sedan upp i ett träd, höll jordtorvan över huvudet, och åt av de ofödda grisarna.)

 

 


 

Upptecknat av Anna Broman, Norrberg.

 

12        Huggi på stubba, täljt på kabba, smitt i smia, stått i stia och kalva i bås. (Selen).

 

13        En stamtorr tall dansar på ett järnberg. (Grötkräklan).

 

14        Pirvill inom och pirvill utom och ingen kan va pirvill förutan. (Väggmossan).

 

15        När sitter kråkan på trästubben?  (När trädet är avsågat).

 

16        Fyra jungfrur springer efter varann, och ändå hinner ingen opp den andra. (Nystskidorna).

 


 

Från Ovansjö. Ordspråk …

 

Upptecknat av Anna Broman, 1928, efter far och mor.

 

72        "Nu kan jag si", sa gubben, som klöpp ögonhåren av sig.

 

73        "Nä är de fälut mä myssla", sa gubben, när överläppen sprack.

 

74        "Dä smakar då nå fågel", sa gumman, koka "störn", där kråkan suttit.

 

75        "Bättre brödlös ån rådlös", sa gumman, sopa bakugnen med katten.

 

76        "Ge men si", sa den blinde.

 

77        "Opp och ut skull´ aldrig vare. In och ligga skull´ bare vare", sa käringen.

 

78        "Om jag också skall våga mitt liv, så skall du dö", sa skräddaren, slogs med ankungen.

 

79        Vid städning efter ett bygge sade basen: "Nu kan ordning taga reda på, vad fliten samlat har".

 

80        "Ändå något", sa den, som fick se Åmål.

 

81        En flygande fågel får något, en sittande intet.

 

82        En knuten hand faller aldrig något gott i.

 

83        Bättre stopp än hål.

 

84        Den, som vill vara fin, får ofta lida pin.

 

85        Bättre liten kaka med heder än en stor med förakt.

 

 


 

Denna sida är en del av

www.thorsaker.se

Katarina Sohlborg - 2005-2014