|
|
HÖGBO BRUK 6
Nordenadlers tid och Göranssons
Efter
utredningarna over Högbo bruks väldiga tillgångar tog ett consortium av
Hans Hiertas arvingar, med premiärmajoren Theodor Nordenadler som
disponent ledningen av bruket. Man prövade med att skifta
bruksegendomarna i fyra lotter, och att sköta var sin del sålunda att
Theodor Nordenadler fick första delen, fröken Elsa Charlotta Nordenadler,
Hiertas dotter, andra, och översta Christian von Platen tredje och
”revisionssekretererskan” Charlotta Christina Plaan, född Hierta, fjärde
delen. Men major Nordenadler började snart med stöd av sonen, kapten
Adolf Fredrik Nordenadler lösa ut sina meddelägare, medan han inköpte
nya egendomar i trakten, som han lade under bruket. Syskonbarnen i
familjen Hierta, Edla Ulrica af Uhr, född Hierta och gift med bergmästaren
Nils af Uhr löstes ut 1801 och fröken Elsa Charlotta Nordenadler, köptes
ut 1912. Finska kriget trasslade till förhållandena i tiden, men medförde
i alla fall att staten gick med på att lätta på kontrabandstvånget
genom att bevilja Högbo bruk tillökning på smidet till 2 400
skeppund per år. Vi måste räkna med att brukspatronerna i Sverige
pressande mycket hårt på statens frihetstvång visavi järnhanteringen
och det förmärkes att det bötas både här och där för överträdelser
av Hytte- och smedjestadgarna. Till och med gamla friherrinnan bötade för
ett av sina infall och bland bergsmännen, som annars höllo sig lugna, råkade
Göran Göransson på Åsen i Ovansjö riktigt ordentligt i blåsväder för
ett experiment som han misslyckades med i Åttersta hytta.
|
Överstelöjtnant Theodor Nordenadler
|
PLAANSKA
GÅRDEN
På Högbo,
där under Chatharina Cederströms tid ytterligare en herrgård blivit
uppförd, den Plaanska herrgården, som stod där bruksdisponent Tore
Magnusson sedermera byggde nya Herrgården, bodde ibland ända till tre
familjer och man får väl tro att det var för att minska på trängseln
som Nordenadler strävade efter att ensam få övertaga det hela. Det ökade
smidet bidrog till att stärka hans resurser härför. Under 1820-talet började
det ordna till sig efter kriget och ju närmare man kom 1830-talet syntes
en uppblomstring vara att vänta. År 1828 lyckades brukspatron Gustaf
Ekman spränga en bräsch i statsspärren genom att införa en förbättrad
smidesmetod från England, Lancashiresmidet, som bergscollegium måste
godkänna och vilken innebar ökning av smidesavkastningen genom större
smältstycken och förbilligad värme genom ändamålsenligare utnyttjande
av densamma. Envist konservativ ända in i det sista utfärdade Kungl
Maj:t den 9 mars 1833 en förordning, ”att det till 1835 års slut må
wara bruksegare eller innehafware af stångjerns- och ämneswerk tillåtet,
att, utan hinder av gällande smidesförfattningar och med iakttagande av
wissa wilkor, antaga och försöka ej mindre det under namn af Engelska
eller Lancashir-smidesmethoden härstädes kända smidessätt, än ock
hwilket annat nytt förbättradt smidessätt som de åstunda. Genom Kongl.
Br. d. 13 Mars 1835 och Bergs- Collegii derpå grundade kung. d. 7 april
samma år utsträcktes detta stadgande till obestämd tid, hwarefter
smidesförordningar utkommo av vanligt innehåll om iakttagande av kol-
och drivkrafttillgångar, ädlare verk och ansökan hos wäderbörande
myndigheter om rätt att experimentera”.
De som
nu faktiskt rörde sig i tiden synes emellertid icke ha påverkat
brukspatronerna Nordenadler på Högbo bruk. Som disponent för sin släktgrupp
på bruket stod överste Teodor Nordenadler kvar till sin död 1833. Då
hade Lancashiresmidet slagit igenom utan att åstadkomma resonans vid
Högbosmidet,
som gick sin jämna takt i bergmästardömets regi utan att
brukspatronerna bekymrade sig om annat än att sälja järnet som
tillverkades, 2 400 skeppund om året. Avlidne bruksdisponentens son
kapten Johan Theodor Nordenadler efterträdde fadern och vidare tillkom
kusinen Klas Johan af Nordin, gift Charlotta Augusta Nordenadler. Efter
vad det sägs levde man till synes glatt och sorglöst i bruksherrgårdarna
fast så stora värden som bruksnäringens befrielse från statstvånget
stod på dagordningen. Man skulle få söka nya vägar för
smidesmetoderna utan att böta och tillverka och sälja så mycket man
orkade … Men herrarna på Högbo roade sig med ockulta seanser eller
retades med Ovansjöprästen genom att under varmaste sommaren komma åkande
med släde efter fyrspann till högmässan i Ovansjö kyrka …
|
|
FRÅN
NORDENADLER TILL GÖRANSSON
Det
genom århundradens mödor skapade bruket med de väldiga värdena stod år
1840 ännu kvar på 45 000 riksdalersplanet, då kapten Thore
Nordenadler övertog detsamma. Han synes ha varit alldeles ovetande om den
glänsande affär han då gjorde. Från en resa i Frankrike kom en svensk
järnbruksexpert, A. E. Molin, hem med nya idéer, han inhämtat i
landskapet Comté, vilka inneburo ännu större fördelar genom minskad
kolåtgång och förbättring av järnets kvalitet än den engelska
metoden erbjöd och han införde i Sverige år 1847 den nya Franche-Comté-metoden
(Fransk kommitté, sade de svenska smederna som snabbt lärde sig att använda
sig av nyheterna). Mot detta kunde staten icke längre hålla stånd och
smidesnäringen frigavs år 1849. För Högbo bruk betydde detta att värdet
ökade med i första hand 135 000 riksdaler vilket brukspatron August
Lundeberg på Forsbacka stod beredd att betala. Så mycket ansågs
friheten vara värd. Lundeberg förmådde emellertid icke komma igenom med
affären vilken övergick till Handelsbolaget Daniel Elfstrand och C:o,
som betalade 180 000 riksdaler för Högbo och Edsken år 1856. Och
nu ”bränns det” för världsrevolutionen med järn- och stålproduktionen.
Elfstrandska firman satte sin huvudman, konsul Göran Fredrik Göransson
till brukspatron på Högbo bruk och Edske masugn.
Vid det
rätt nyligen begångna ståljubiléet i Sandviken har skeenden som berörde
nya götstålsepoken blivit omsorgsfullt omskrivna. Händelserna väckte
största uppseende. I våra fotografers ställe överlöptes händelseplatserna
av konstnärer som ritade och målade, experter anlände långa vägar ifrån
och svenska järnhanteringseliten förlade rent av sin vistelse till
Edsken och Högbo. I den ”cirkus” man bör kunna kalla tillströmningen
av nyfikna med deras debatter och spekulationer om investeringskapital,
bolagsbildningar och rättigheter brast nerver och det lugna förutseendet.
Så var väl fallet med Gefle Dala Hypoteksbank, som drev upp en farsartad
auktion till frågan om investeringarna som skulle göras, med formlig
”huggsexa” på värdena av bruket och den nya stålframställningsmetoden,
så att Svea Hovrätt måste upphäva förrättningen, vilken dragit upp värdena
till 390 000 riksdaler.
Göransson
var dock mannen att lotsa skutan genom stormarna. Han lade upp för planen
att erövra värden från ett nyanlagt bruk en mil från Högbo,
Sandviken, och när experimenten givit utslag att kursen låg klar började
anläggningarn genom att i första hand flytta maskiner och bostäder från
Högbo till Sandviken.
|
|
TVÅ
MOTSTRÄVIGA BERGSMÄN
Men när
han ville taga ut maskinerna från Nedra hammaren slogs det stopp. Där
stod med bördsrätt och traditioner från uråldrig tid två gästrikländska
bergsmän, som enligt motboken betalat hammarskatt och inbrukningslega
till Högbo bruk för sina rättigheter att smida ut vad det i många
generationer ärvda kungliga privilegiebreven berättigade dem till,
bergsmännen på Abrams och Dunders i Högbo övra by. För deras räkning
skulle Nedra hammaren vara användbar med allt som behövdes till smidet,
och ingenting fick rivas ut. Detta stoppade konsulns världsplaner, hur väl
han än hade dem upplagda. Fast han under denna tid kämpade med stora
bekymmer för pengar till anläggningsarbetena och investeringarna måste
han för att få göra som han ville och behövde i hammarsmedjan köpa
bergsmansrättigheterna. Han har tydligen betalat dem etapper och sista köpebrevet
är dagtecknat den 10 mars 1862 med bergsmannen Anders Abrahamsson på
”Abrams” i Övra byn:
”Till
Högbo Stål och Jernverks Aktiebolag uplåter och försäljer jag
undertecknad mitt wid Högbo Nedra Hammare ägande Bergsmanssmide med allt
hwad dertill hörer, utgörande 2 1/2 (twå och ett halft) skeppund emot
en betingad köpskilling av Etthundra Riksdaler Riksmynt för skeppundet,
hwaraf hälften nu wid köpebrefwets underskrifwande af mig bekommits och
härmed qwitteras, samt den andra hälften till mig utbetalas då köparne
härå erhållit första utbudet: och afhänder jag mig alltså här
medelst ofwannämnda smidesrätt, två och ett halft skeppund med allt
hwad dertill hörer och räknas kan samt tillegnar detsamma Högbo Stål
och Jernwerks Aktiebolag att deröfwer råda såsom öfwer all annan deras
wälfångne egendom, ståndande jag härmed efter lag.
Högbo
den 10 mars 1862 - Anders bomärke Abrahamsson. Att Anders Abrahamsson
egenhändigt tecknat sitt bomärke intyga på en gång närvarande wittnen.
Wittnar
J. A. Wiberg
E. W. Tholin.
Häradsrätten
beviljade lagfart på köpet den 12 december 1862 i § 76.
Så slöts
portarna efter bergskulturen i Gästrikland när de nya öppnades för nya
kulturflöden ut över världen …
|
|
SIGFRID
BJÖRKSTRÖM
(Infört i Gefle
Dagblad trol. 11 maj 1961)
Högboserien
avslutas med denna artikel. Tidigare artiklar har varit införda den 5, 6,
8, 9 och 10 maj.
|
|
|
|
|
|
|