Liases-Olov
Bygdespel i två akter

Andra akten

Mellan första och andra akten har 4-5 veckor förflutit. Det skall bli bröllop i dag på Lars-Hansgården.

 

 

 

Lisa:  ( Kommer ut på bron. Ropar högt och irriterat: ) Men gubbar! Har ni inte satt ut borden än? Vi ska ju börja duka. (Ropar inåt: ) Kom ut nu gubbar å sätt ut borden! Vi ska ju börja duka å göra klart innan bröllopsfölke kommer.

 

Stina:  ( Kommer ut: ) Ja, jag säjer då dä! Dä är då ingen fart på Lars-Hanskärarna in´t! Snart är ju vigsel i kyrkan å sen dröjer dä inte länge förrän hela bröllopsfölje är här.

 

Beda: ( Kommer ut: ) De där två får ni nog ingen hjälp åv in´t. Dom letar nånting inna där. Jag tror dom letar brännvin.

 

Lisa: Ja då får dom nog leta då, för dä har Greta å jag gömt. Vi frakta iväg både apparat å brännvin vi tidet i morse medans alla söv. Men jag törs ju inte tala om att jag var mä in´t, för då tare väl hus i helsicke. ---Nej du ska jag in å sätta fart på gubbarna jag! (Går hastigt in i stugan.)

 

Stina: Äre ingen fart på gubbarna så äre då fart på Lisa i alla fall.

 

Beda:  Jojomänsann, hon har skinn på näsan hon!

 

( Kvinnorna går in, men istället kommer Liases-Olov och Per ut med lite av brådska över sig.)

 

Liases-Olov:  Ja, dä är väl bäst att vi sätter ut borden först då Per, så får vi fortsätta å leta sen. Jag ger mej håle på att dä är pigan som har vare i farten igen å gömt brännvine.

 

Per: Kan hon ha vare så illmare tro?

 

( De båda männen börjar bär ut bord och bockar. )

 

Liases-Olov:  Ja en där pigan hon vill mej allt ont hon, men har hon gömt unnan brännvine å, då tare hus i helsicke.

 

Per:  Dä är väl som dom säjer att gammeljänter blir lite könste.

 

Liases-Olov: Ja gamla käringar blir könste dom å. Ställa te mä bröllop fast dom inte alls behöver. Men dä är väl bäst dom får som dom vill, så slipper en höra allt gnäll.

 

Per:  Jag går å tänker på brännvine jag, som kom bort.

 

Liases-Olov:  Dä kan väl inte va så långt borta ändå, tycker jag. Dä ska väl finnas kvar inom gårn i alla fall, å då hittar vi dä nog, när vi börjar leta igen. Då ska vi ta oss en rikte sup du Per!

 

Per:  Jaa, dä ska bli gött dä! Men de könstigaste va väl att apparaten var ju borta den å.

 

Liases-Olov: Ja, å jag som hade jäsning på gång.

 

Per:  Tänk om dä blir förstört å då.

 

Liases-Olov: Ja en får ju va beredd på dä värsta.

 

Per: Men inte kan väl pigan ha gömt brännvine in´t. Hon lär väl ha nån respekt för husbonn.

 

Liases-Olov: Hå, den där! Hon har inte respekt för hin håle en gång!

 

Per:  Men hin håle kan hon väl inte gömma brännvine för än, förrän hon kommer dit i alla fall.

 

( Lisa, Stina, Beda och Kajsa kommer ut på gårdsplan bärande på bordsdukar och korgar med porslin.)

 

Lisa:  Ge er i väg in å byt om kläder nu så ni ser ut som fölk, när bröllopsfölke kommer. Behövs dä fler bord sätter vi ut dom själv snart bara inte ni springer i vägen.

 

Liases-Olov: Se opp Per så du inte springer i vägen för piga. I den här gårn äre pigan som bestämmer. Husbonn själv har förbanne mej ingenting å säja till om han. Kom Per går vi in!

 

Lisa: Nä husbonn får väl va gla för att han får va mä å ställa te mä bröllop han. ( Efter det att männen försvunnit: ) Hörde ni att dom prata om brännvin när vi kom ut? ( Skrattande: ) Tänk va dom ska bli förbannad när dom inte hittar nåt.

 

Beda: Tänk om husbonn förstör hela bröllope då om han kommer i humör.

 

Lisa: Dä törs han int för han har respekt för Greta ändå fast hon är så snäll.

 

Kajsa:  Ja nog är väl Greta bra snäll när hon ställer te mä bröllop åt Margareta. Men dä är klart! Margareta har väl ont om medel hon förstås, å dä har väl gubben Huld å. Men Säverängs-Olov är väl inte alldeles barskrapad kan jag tro.

 

Lisa:  Men han har väl stora utgifter å. För dä första så har han ju köpt gårn åv Förars, å för dä andra så kommer att öppna handelsbo redan på måndag.

 

Beda:   Ja tänk va dä ska bli bra mä en handelsbo här i Högbo, så en slipper stöka iväg ända ner till Sandviken bara en ska ha lite jäst.

 

Stina: Dom säjer ju att Säverängs-Olov har rusta å gjort så fint i gårn som han har köpt. Han är rysli dukte å framåt pojken.

 

Beda:  Dom flyttar väl in i gårn på en gång dom då efter bröllope. Tänk om en hade vare en liten råtta å fått sitta å lyssna på bröllopsnatten.

 

Lisa:  Nja, dä har väl int vare nå vidare te sitta där å vare avundsjuk.

 

Kajsa: Att inte du har skaffa dej nån kar då Lisa?

 

Lisa:  Jaa du Kajsa, dä ä väl inte försänt än dä. De gamla säjer ju att dä är skräp te bröllop om inte ett nytt par hittar varann. Så vi får väl se.

 

Beda:  Ja va ska en mä kärar till? Kärar är ett otyg dä!

 

Kajsa:  Ska du säja Beda, som snart har gjort slut på tre stycken.

 

Beda:  Ja en får väl se till så dä blir nåt bröllop då å då. Dä ska väl du va gla för som är kalaskokerska.

 

Kajsa:  Dä går ju ann ta va kalaskokerska å, när dä finns te koka åv som här ve Lars-Hans. Dä va värre under dom här svåra nödåren i slutet åv sextitale. Då va dä knapert på borden ska jag säja.

 

Beda:  Ja, dä var ju i två år efter varann som dä va nödår. De ena året torka å frös allting bort å de andra åre så regna å ruttna allting bort.

 

Stina: Men nu har väl de flesta ryckt opp sej igen efter de där nödåren. Här ve Lars-Hans äre då inte knapert i dag in´t, som dä ser ut. Men nog hare väl kännt på Liases-Olov de här te kosta på så mycke. Han är ju snål å, fast han är kaxe.

 

Lisa:  Ja han var ryslit emot de här bröllope han, å dä är väl för dä som han inte är mä på vigseln i dag å. Han vill visa förstås att han inte gillar de här. Män dä är nog lite annat bakom å. Han har nog räkna ut att han skulle börja på å supa tillvägs lite grann, medans Greta är borta. Han har väl räkna mä te komma i feststämning kan jag tro.

 

Stina:  Men då lär han väl bli lång i syna då här han inte hittar nå brännvin.

 

Beda: Från det ena till dä andra. Hur mycke folk blir här i dag?

 

Lisa: Ja, på Margaretas sida blire nog inte många. Dä blir gubben Huld dä förstås, å så Hulds yngsta pojk Olov mä familj. Dä är ju han som var fanjunkare ve Ovansjö kompani. Dom är visst bo i Ockelbo nu.

 

Kajsa: Men Säverängs-Olov har stor släkt. Föräldrarna lever. Anders Nilsson heter fadern å modern vet jag inte va hon heter. Sen äre äldsta brodern Erik, som har byggt om fädernegården Kammars i Säveränge så den är så stor så både föräldrarna å Eriks familj bor där, å så äre småskola där för Stabäck å Säveränge. 

Å lärarinnan bor där hon å förresten. Sen äre Nils, som är måg vi Jon-Ers, å så äre Anders som har tage namne Sjöberg å har byggt gård i Stabäck. Han var dräng i Ockelbo-Krogen han,, å dä gjorde han så bra så han vart måg därå. En enda jänta har dom, Karin heter hon, å hon har gift sej mä skomakar Ågren på Högbo Bruk. Dom ska bygga i Rökebo har jag hört.

 

Stina:  Dä blir väl nå spelmän mä å förstås?

 

Lisa: Ja, Tång-Anna från Säveränge å Hammarbergs-Hans från Torsåker å hans pojkar å så har dom prata om Spel-Stina å.

 

( Liases-Olov med Per i släptåg kommer hastigt ut på bron. Båda är omklädda i mörka byxor och vita skjortor utan slips eller rosett. Det är ilska och irritation i tonen när Liases-Olov nästan ryter: )

 

Liases-Olov: Va i helvete är brännvine nånstans?

 

Lisa:  Dä har Greta gömt.

 

Liases-Olov:  Gömt? Va har hon gömt dä nånstans?

 

Lisa: Ja dä finns då inte i den här gårn i alla fall, så mycke vet jag.

 

Liases-Olov: Förbanne mej tror jag inte käringen har vurte helvriden på sista tin!

 

Lisa: Nädå, Greta är nog den som dä är mest rätsida på i den här gårn dä. Hon sa att när inte brudpare nyttjar brännvin, så ska ingen annan ha nå heller. Så på de här bröllope blire inge brännvin in´t.

 

Liases-Olov: Inge brännvin! Bröllop å inge brännvin. Var i helsicke skare bli för bröllop?

 

Per: Ja dä blir tört dä!

 

( En herrskapsklädd person har kommit in på gårdsplanen och går fram till Liases-Olov: )

 

Forsmark: God dag! Å här rustas dä för bröllop har jag hört. Dä är väl självaste husbonn dä här kan jag tro?

 

Liases-Olov: ( Fortfarande i fullt raseri: ) Å va är du för en jäkla sprätthök då?

 

Forsmark:  Jag är inspektor Forsmark i Korsnäs Bolag.

 

Liases-Olov:  Va kan inspektor Forsmark villa Liases-Olov då?

 

Forsmark:  Jo förutom det att jag är inspektor så köper jag också opp skog för Korsnäs-bolagets räkning.

 

Liases-Olov:  Jaha! Jaså du! Då äre du som ska bli måg här ve Dunders i byn då, å som far runt här i byn å lurar åv bönderna skogen för några riksdaler.

 

Forsmark: Nåra riksdaler! Korsnäsbolaget ger alltid skälig ersättning för skogen som dom köper.

 

Liases-Olov:  Jo, nog har en hört va Korsnäsbolaget tycker är skälig ersättning allt. Men mej lurar du inte, kan jag tala om för dej.

 

Forsmark: Dä har jag inte tänkt heller. Men vi vet att Liases-Olov, som ni själv kallar er, har stora skogsskiften oppåt Öjarn å Lillsjön. Vi har vare å tittat på dom, och vi ser att dä är fin skog, som vi är intresserad av vid Korsnäs.

 

Liases-Olov: Men jag är inte intresserad av Korsnäs, å dä är väl dä som är de viktigaste. Sen tycker jag att dä är förbannat opassande te komma å villa köpa skog när du vet att vi har bröllop här i gårn. För dä visste du tyckte jag att dä lät.

 

Forsmark:  Ja, det visste jag, och därför så trodde jag att husbonn vid Lars-Hans skulle va glad och lätt att göra affärer med. Men kanske jag får bjuda på nånting då, som lättar opp humöret?

 

Liases-Olov:  Nä dra du åt skogen din förbannade skojare! Jasså du, du räkna ut att jag skulle börja bli full å toke å lättlurad nu då! Men då räkna du fel kan jag tala om för dej! För då har du inte räkna mä Greta in´t. Tack vare henna så har jag inte en dröppa brännvin i mej nu. Så nu vet jag va jag gör. Å inte lär du kunna lura i mej nå brännvin heller, kan jag tala om för dej. Å nu äre bäst att du tar ditt brännvin å ger dej iväg härifrån. Där är grinnhölä, som du kom igenom!

 

Forsmark: Men vi kan väl i alla fall resonera som två rediga karlar?

 

Liases-Olov:  Där är grinnhöle sa jag! Å ge dej iväg nu innan jag slår bena åv dej! Då kanske Korsnäsbolage får ta åv skogen sin å yxa till ett par träben åt dej. ( Går mot Forsmark: ) Nå, har du inte gett dej iväg än, eller ska jag sätta fart på dej jag?

 

Forsmark:  ( Drar sej bakåt: ) Ja, jag kommer igen nån gång när du fått lite brännvin i dej så du blir som folk. ( Försvinner fort )

 

Liases-Olov:  Äh, dra du ända in i blåsvedda din jäkla sprätthök!

 

Lisa:  Tänk att för en gångs skull så håller jag då mä husbonn nu.

 

Per:  Ja, dä ska va kärar mä hår på bröstä, som ska snäsa åv såna där herrar.

 

Lisa:  Ja, inte ska dom va utan hår på bröstä som du in´t.

 

Per:  Va vet du om dä?

 

Kajsa:  Men hör ni? Nu hör jag musik! Nu kommer bröllopsfölkä från kyrkan!

 

Stina:  Åj, va dä ska bli rolit å se bruden! Margareta som är så fin te vardags lär ju va väldigt fin som brud.

 

Beda:  Men jag ska titta på brudgummen å jag. En kan ju fantisera lite.

 

Stina:  Ja, du kan ju dä du!

 

( Alla ställer opp sej mot Lars-Hansgården. Kvinnorna intill varandra i mörka festdräkter med vita förkläden. Liases-Olov och Per i mörka byxor och vita skjortor utan rosett. Bröllopsföljet kommer in på gårdsplanen med ett flertal spelmän i täten. 

Därefter brudparet och efter dom prästen och gubben Huld. Därefter Hulds och Säverängs-Olovs släktingar och gårdsfolket. Brudföljet ställer opp sig vid borden vid sina platser, men blir stående medan musiken spelar låten ut. När musiken tystnar träder Brita och Sven fram i någon sorts särställning. Dom är bröllopets värdpar. Sven tar till orda: )

 

Sven:  Kära brudpar och kära vänner! Margareta och Olov är just nu inne i ett av livets högtidligaste ögonblick. Vi vill önska dem all möjlig lycka på vägen. Dä är också en stor högtidsstund för Brita å mej som värdpar att få hälsa er hjärtligt välkomna till bröllope. 

Jag kan inte heller låta bli att nämna min svärmor Greta i de här sammanhanget. Dä är hon som stått i storändan när dä gällt att ordna till de här bröllopet. Både Margareta och vi de närmaste vet att mor Greta idag infriar ett av sitt livs heligaste löften. Vi är glad även för hennes skull. Innan vi nu bjuder er alla till bords vill jag att vi förenar oss i ett fyrfaldigt leve för brudparet. Dom leve! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

 

Brita:  Ja, varsego å sitt ner nu ve borden!

 

( Serveringshjälpen skyndar sig in efter maten och även Per smyger sig in i stugan. Musiken spelar upp och fortsätter spela till maten kommit på bordet. I en kort musikpaus säger dock Eliases-Olov: )

 

Eliases-Olov:  Va vare för heligt löfte som Sven prata om?

 

Greta:  Dä var när Margareta flytta hem till Hulds efter epidemin som jag lova mej själv att vi ve Lars-Hans skulle hålla bröllop för´na.

 

Liases-Olov: Att du inte har sagt nånting åt mej om dä då?

 

Greta:  Ja, du har nog i alla fall inte förstått mej.

 

Liases-Olov:  Åjo!

 

( När maten kommit fram på bordet och musiken tystnat säger Brita: )

 

Brita: Ja, varsågo å ta för er nu åv dä som finns!

 

Liases-Olov:  Men ni ska inte äta för mycke åv de här nu inte för dä kommer mer sen.

 

Brita:  Bry er inte om far in´t! Han bara skojar han!

 

Noraeus:  ( Klingar i glaset: ) Kära brudpar och kära vänner! När vi får närvara vid en så här stor högtidsstund och får slå oss ner kring ett dignande matbord kan jag inte annat än tänka på vad de senaste fem åren fört med sej. Först hade vi den där ödesdigra smittkoppsepidemin och den följdes som bekant av två svåra nödår. Då såg det inte ut på matborden, som det gör idag. 

Jag tycker därför att det är på sin plats att vi tackar vår himmelske Herre för hans stora nåd. ( Knäpper sina händer till bön:) Tack Gode Gud för din stora nåd att vi här två unga människor förenas för sätta oss till bords och njuta av livets goda. Tack Gode Gud! Välsigna maten! Amen!

 

(Per kommer ut ur gården och börjar gå mot ladugården. Lisa får syn på honom och ropar: )

 

Lisa:   Va ska du göra Per?

 

Per:  Jag ska gå opp på höskullan å ha ner hö åt djuren.

 

Lisa:  Ska jag hjälpa dej?

 

Per:  Äh tok!

 

Greta:  Jodå Lisa, gå sta å hjälp´an du! Dä är ju bröllop idag å då kan han behöva ha lite hjälp, så han får komma hit å få lite i sej han å.

 

Lisa:  ( Glatt: ) Vänta då, jag kommer!

 

( Gör ansats av att springa efter Per, men får syn på Stubb-Johan i grindhålet och hejdar sig en stund.)

 

Stubb-Johan:  Ohoj! Ohoj! Här kommer Stubb-Johan! Ska bruden ha nå fina spetskalsonger på sej till bröllopsnatten?

 

Säverängs-Olov: Du är för sent uta Johan! Bruden har redan fått ett par spetskalsonger åv mej hon.

 

Stubb-Johan:  Ja va dä inte dä jag kunna ge mej Håle på att Säverängs-Olov skulle va före mej nu å.

 

Lisa:  Va tar du för spetskalsongerna i dag då?

 

Stubb-Johan:  Jag tar tre riksmynt.

 

Lisa:  Har du öka på prise nu då?

 

Stubb-Johan: Ja va ska jag behöva va billigare än grosshandlarn för? Å så äre ju bröllop idag å då blire högre pris.

 

Lisa: Åh, hör på han då!  ( Kilar iväg mot ladugården efter Per.)

 

Stubb-Johan: Ja jag hörde ju att dä va bröllop här idag, så jag trodde ni skulle va gla å spendersam jag å lätt te göra affärer mä.

 

Liases-Olov: Jaså du, din lurendrejare! Tänk att alla affärsmän är sej lik! Du är lik inspektor Forsmark i Korsnäsbolage du. Du har räkna ut nu förstås att vi skull va full å toke å lättlurade. Men då räkna du fel Stubb-Johan för här finns inte en dröppa brännvin. Dä finns in´t så mycke så vi kan bju dej på en sup en gång.

 

Stubb-Johan:  Har ni inte en sup å bju på fast dä är bröllop? Va är dä för sorts bröllop?

 

Brita:  Nä nå brännvin har vi inte, men mat har vi så du kan få lite å Johan. Du får ta min plats här breve prästen, så kan du inte klaga på sällskape in´t. (Lämnar sin plats åt Johan och går in i stugan en stund.)

 

Stubb-Johan:  Nog hade jag räkna ut att jag skulle få en sup här, men att jag skulle bli bjuden på bröllopsmidda dä hade jag då inte räkna ut. Å få så fin bordsgranne å till på köpe. ( Sneglar på prästen. )

 

Noraeus:  Åja, vi är bara människor allehop Johan. Men nu ska jag passa på att fråga om en sak som jag funderat på. Varför kallar folk dej för Stubb-Johan?

 

Stubb-Johan: Jo dä va på dä vise att jag var i skogen å högg om vintrarna. Å så en vinter var Pjös-Anders från Stabäck å jag å högg på Norrskogen ve Norrvall. Dä va alldeles oherrans mycke snö en där vintern, så vi fick skotta ner oss te roten varenda gång vi skull fälla ett träd. Men te slut så tröttna jag på de där skottandet jag, så jag gjorde fällhugge jäms mä snön. Men jag höll ju på å få stryk åv körkärarna, för dom körde ju fast i stubbarna dom. Å sen när dä vart vår å snön tina bort, så var dä ju alnshöga stubbar överallt, där jag fare fram.

 

Noraeus: Va blev dä för resultat av dä då?

 

Stubb-Johan:  Jo dä feck ju dä resultate att jag aldrig feck gå till skogen nå mer, å sen feck jag ju aldre heta nå annat än Stubb-Johan.

 

Noraeus:  Å då slog du dej på gårdfarihandel. Å dä har gått bra?

 

Stubb-Johan: Ja om jag hade slage mej på gårdfarihandel när jag var ung å snygg då hade dä nog gått bra. D är ju dä Säverängs-Olov lever på. Käringar å piger tappar ju huve alldeles dom så fort han kommer.

 

Säverängs-Olov: Nä nu överdriver du Johan! Förresten blir du ensam gårdfarihandlare nu, för jag tänker sluta nu när jag öppnar handelsbo.

 

Stubb-Johan: Ja, jag tänker sluta jag å, bara jag får sälja ut lagre som jag har.

 

Säverängs-Olov: Kom in i handelsbon då på måndan så köper jag lagre åv de j.

 

Stubb-Johan:  Ja dä ä ju bra dä te bli åv mä hela lagre på en gång förstås, men för dä ska du inte inbilla dej Olov att dä ska bli nå vrakpriser in´t.

 

( Brita kommer ut igen samtidigt som Greta knackar i glaset för att säga någonting: )

 

Greta:  Ja, förlåt mej när jag tar till orda före de flesta här idag, men som Sven nämnde, så infriar jag idag mitt heligaste löfte. Dä löftet gav jag mig själv den där frostiga höstmorgonen som Margareta kom traskande barfota efter byvägen när hon flyttade hem till Hulds. Det var den lilla värnlösa varelsen som fick mej att ge detta löfte. 

Å dä löftet var helt enkelt att vi här ve Lars-Hans skulle stå för hennes bröllop den dag hon skulle gifta sej. Dä har vi gjort idag, å därför så tror jag att jag känner mej lika lyckle som Margareta. Dä va dä jag villa säja, å jag slutar mä att önska brudparet att lycka å välgång i livet.

 

Brita:  Medans maten sjukner så tycker jag att vi ska lyssna till lite sång. Vi har ju Tång-Anna här idag å hon har lova att hon ska sjunga lite för oss. Spelmän som kan spela till sången har vi ju gött om.

 

( Tång-Anna och spelmän ställer opp och framför exempelvis folkvisan: ”å jungfrun gick åt killan” eller annan lämplig gammal folkvisa. Event. flera sånger.)

 

( När sången tystnat knackar kyrkoherden i glaset:)

 

Noraeus: Dä är alltid en stor högtidsstund när två unga människor förenas. Dom lovar varannn att dom ska dela ljuvt och lett resten av livet. Det är ett löfte som ställer stora krav på dem som avger dem. Det är inte alltid et lyckas att hålla det löfte man ger framför altaret. Varje gång har man dock den förhoppningen att framtiden ska bli precis så ljus som man tror på bröllopsdagen. 

I dag hyser jag den förhoppningen mer än någonsin, därför att Margareta och Olov är mitt första brudpar sen Högbo skiljde sig från Ovansjö och blev egen församling. Så i det här sammanhanget kan man faktiskt prata både om bröllop och skilsmässa. Kära brudpar! Må Herren hålla sin skyddande hand över er och ert äktenskap. Å lycka till!

 

Sven: Ja, som ni hörde åv svärfar så skulle dä ju komma mer mat på borde så småningom, men först lär dä väl sjunka unnan lite dä vi har fått. Vi ska dansa på logen sen, men dä hindrar väl inte att vi dansar lite på gräsmattan först. Spelmän, spela opp brudvalsen, så vi får se brudparet dansa!

 

( Musiken spelar några danser i önskvärt antal varunder bröllops-gästerna som lämpligen bör bestå av folkdanslaget dansar. Efter dansen säger Huld: )

 

Huld: Ja, jag har vare mä på många bröllop i mina dar men jag har aldri sett så duktiga dansare som idag in´t.

 

Sven:  Farbror Huld har ju vare duktig dansare själv han. Ska inte han ha en vals mä bruden å?

 

Huld: Nä gubben Huld har dansa färdigt han här i live. Jag skulle adri orka mä en vals på gräsmattan. Jag är ju 82 år.

 

( Serveringshjälpen bär ut efterrätten och serverar. Just då kommer Lisa och Per ut ur ladugården och håller varandra i hand. )

 

Greta: ( Häpet: ) Men va äre nu då eftersom ni håller varann i hand?

 

Lisa:  In´t är väl dä nånting.

 

Per: Jodå, säje du Lisa! Du är bätter å prata du än jag.

 

Lisa:  Per å jag ska gifta oss! ( Ett häpet brus hörs runt borden.)

 

Greta:  Men va säjer du! Va rolitt!

 

Liases-Olov: Va i helsicke hare bryte ut nån ny epidemi när i byn nu!

 

Greta:  Jodu far, nu får vi ställa te mä bröllop igen.

 

Liases-Olov:  Är du från vette käring? Vi ska väl inte hålla bröllop för hela byn in´t.

 

Greta:  Nä inte för hela nbyn in´t men för Lisa å Per. Dä har dom gjort sej förtjänt åv.

 

Liases-Olov:  Jaa, för Per då möjligen. Men Lisa!?

 

Greta:  Ja men Per kan ju inte gifta sej ensam han heller.

 

Liases-Olov:  Du skull adri ha släppt opp de där två på höskullan ensam in´t, så har vi då åtminstone sluppe unnan dä bröllope då.

 

Lisa:  Men husbonn slipper unnan mej i ställe om jag gifter mej.

 

Liases-Olov: Kan en lita på dä? Dä vore då värt ett bröllop dä förstås.

 

Brita:   Sätt er nu Per å Lisa, så ni får nånting i er å. Ni har ju inte fått nånting i er än.

 

Lisa:  Ja, å mej tare så lång tid för när jag äter. Jag har ju så liten mun.

 

Liases-Olov:  Har du liten mun? Å är så stor i käften!

 

Brita:  Sätt dej här breve far du Lisa, så får ni munhuggas bäst ni vill.

 

Lisa:  ( Sätter sig bredvid Liases-Olov: ) Jojomän, nu har husbonn råka illa ut! Först blir han tvingad ställa te mä bröllop, sen blir han utan brännvin på bröllope å te råga på allt så får han pigan till bordsgranne å.

 

Liases-Olov:  Ja herregud! Va har jag gjort för ont egentligen? Å va har du gjort för ont Per, som råkar så illa ut? Du får nog ett litet helsicke du mä den där.

 

Per:  Ja en får väl va beredd på dä värsta.

 

Lisa: ( Med en liten vänskaplig knuff på Per: ) Åh, hör på den där nu då!

 

Noraeus:   ( Klingar i glaset: ) Ja mina kära vänner! Ni behöver inte va rädd för att jag ska hålla tal nu igen, men saken är den att jag måste avlägsna mej för att förbereda mej inför morgondagens högmässa. Jag ber därför att få tacka för att jag fått vara mä på de här trevliga bröllopet. Att man kivas lite i all vänskaplighet de förhöjer ju bara trevnaden det. Jag tackar värdfolket och jag tackar er andra. Slutligen önskar jag brudparet än en gång lycka till. ( Tar i hand och tackar brudpar och värdfolket.)

 

Stubb-Johan:  Ja, en annan har ju ingen högmässa å förbereda. Dä sköter ju käringa om, men jag lär väl hem å höra på´na. Då passar dä väl att jag går på samma gång som prästen då, så får han lite sällskap på vägen.

 

Noraeus:  Jo dä är ju alltid trevligare att ha nån att byta ord mä på vägen.

 

Stubb-Johan:  Ja, även en prästman kan behöva ett ord på vägen. ( Tar sitt knyte på ryggen, men ser väldigt krokig ut under knytet.)

 

Noraeus: Jaha du Johan! Jag tror du har burit på ditt knyte så länge ny så du har blivit alldeles krokryggig. Ska jag bära knytet åt dej den här biten som vi får sällskap?

 

Stubb-Johan: Javvist får han dä! Bären varandras bördor ståre ju i skriften! ( Lämnar knytet: ) Ska han ha gårdfarihandlarhatten å kanske?

 

Noraeus: Ja kör till då! ( Stubb-Johan sätter på prästen hatten, som knallar iväg med knytet på ryggen och hatten på svaj. Stubb-Johan följer krokryggig efter, stannar efter några steg och säger: )

 

Stubb-Johan:  Ja, jag får väl tacka för välfägnan då, å Leve Brudpare!

 

Margareta: ( Efter en stund: ) Är ni trött farfar?

 

Huld:  Ja jag har ju inte fått en blunn i ögena på hel dan, så jag är trött. Jag tror att jag ska gå hem å lägga mej en stund å vila, fås i om jag kommer tebaks sen. Men om jag inte kommer tebaks så ska jag kanske säja nåra ord te brudpare

 

Du å jag Margareta har ju dela glädje å bekymmer i fem års tid nu. Mest hare väl vare sorg å bekymmer. Dä börja ju för fem år sen när kopporna tog våra kära, dina föräldrar å syskon ifrån oss. Dä fortsatte mä två svåra nödår å hunger. Förra åre tog vår Herre min trogna livskamrat å din farmor Margta ifrån oss. 

Å idag mistar jag dä dyrbaraste jag har. Mitt stöd å mitt solsken, Margareta. Men ingen ska tro att jag är lessen på dej Olov för dä in´t. För dä är ändå dä roligaste som hänt de sista fem åren. Jag sir dålit, mina ögen är skum, men dom är inte så skum annat än jag sir glädjen i Margaretas ögen. Å dä är dä som är dä viktigaste för mej nu.

 

Du Margareta vet att jag har haft mycke å göra i snickarbon den sista tin. Å jag har väl vare lite hemlighetsfull å, å låst om mej. Men nu ska jag tala om varför jag vare så hemlighetsfull. Där i snickarbon står min brudgåva till er. Dä är en vagga som jag har gjort, å den vill jag att ni ska ta hand om, å så ska ni si till så dä blir nånting i den där vaggan å. Å inte bara en utan flera gånger.

 

Ja dä va väl dä jag villa säja, å nu får jag önska er all möjlig lycka. ( Tar omkring Margareta med orden: ) Må Gud välsigna er barn! ( Tar omkring Olov med orden: ) Var snäll mot Margareta, Olov! ( Går sakta därifrån. När han kommer i jämnhöjd med Liases-Olov reser denne på sig och säger: )

 

Liases-Olov:  Stanna ett tag Jonas, så jag får säja nåra ord till dej. För en fyra-fem vecker sen så kalla jag dej för en liten skit. Dä va ord som jag sa i fyllan å villan dä, å som jag tar tebaks nu. Du är ingen skit! Däremot är du en väldigt bra granne. Under de många år som vi levat ihop som grannar, så har ju grannsämjan allte vare god, å vi har vare de bästa vänner. Dä tycker jag att vi ska i fortsättningen å. Tycker du lika Jonas, så tar vi varann i hand.

 

Huld:  Ja, dä tycker jag, Olov. ( Tar handen: ) Nu var du stor gösse! ( Går )

 

Lisa:  Ja tänk att dä geck te å få fölk åv husbonn till å mä till slut!

 

Sven:  Å nu ska vi ha rolit. Nu ska vi bort på logen å dansa. Spela opp en brudmarsch spelmän, så tågar vi åstad.

 

( Spelmän spelar upp och alla tågar iväg. Planen blir tom på aktörer.)

 

 

Bygdespelet är slut. 

 

 

 

Denna sida är en del av

www.thorsaker.se

Katarina Sohlborg - 2005-2014