|
|
Från gamla tiders Högbo |
|
av Robert Littmark
(Komminister i
Högbo 1919-1924)
ur Sandvikens
Tidnings Julnummer 1923?
|
|
Ett utmärkande drag för vår tid är dess
nyvaknande intressen för gamla tiders liv i helg och söken. Härmed må
nu några bidrag lämnas till kännedom om särskilt det kyrkliga livet i
Högbo i form av utdrag ur gamla protokoll. De äro
icke valda efter någon särskild princip och må tala för sig själv.
|
|
Till att börja med kunna vi nämna något
om en person som spelade en rätt så stor roll i gudstjänsten förr i
tiden. Till hans utrustning hörde en gammal inventarieförteckning för
1798: En rock av brunt kläde med blå krage och uppslag. En
karbas. Ett spö av träd. En ljussläckare. En ny stav tillkom år
1821.
|
|
Om ett val av kyrkvaktare berättar ett
protokoll från samma år:
S.D. Efter förut skedd pålysning
söndagen förut sammanträdde efter slutad Gudstjenst
samtelige Capell-Lagarene
för at välja kyrkovaktare i den afledne Ol.
Ekströms ställe. Ibland sökande till denna
syssla var ingen mer närvarande, än afskedade
Clarinette Blåsaren Anders Andersson Tapto
ifrån Öfrabyn, hvilken blef
i hela Capell Laget förordnad att vara
kyrkovaktare vid Högbo Capell, åtnjutande
han, Tapto, dervid den lön, som vanligen åtföljs
denna syssla, dock med det förbehåll, att Han för detta år kommer att
uppbära hälften af Lönen, och kommer den andra hälften att tillfalla
Ekströms enka.
|
|
Kyrkorådet i Högbo räknar sina anor från
den 24 sept 1820. Ledamöter
i det första kyrkorådet voro: uti Öfrabyn Fjerdingsmannen
Jonas Olsson och Bonden Eric Jonsson; uti Östanbyn
Nämndemannen Eric Forsman och i Västanbyn
Bonden Anders Olsson.
|
|
I Jan. 1822 hölls i kyrkans sakristia en överläggning,
”hvad utväg borde vidtagas för att få vedaflämningen
till kyrkan fullgjord”. Denna fungerade icke
tillfredsställande, ty, heter det, flere söndagar efter hvarandra,
och det icke sällan under den starkaste köld, hade pastor saknat all
eldning i sakristian, och dessutom äfven stundom af samma orsak på de
dagar i veckan, då skriftebarnen infunno
sig till förhör i sakristian, varit nödsakad att tidigare än han ämnat
afbryta med undervisningen, emedan de icke
kunnat uthärda flera timmars stillasittande i det kalla och oeldade
rummet. - - -
|
|
Den 20 juni 1824 hålles
ett sammanträde i Högbo Capell för att utnämna
klockare efter den genom döden afgångne
klockaren Anders Vikholm. Det var Prosten Anders Hedman i Ofvansjö,
som satt ss ordförande då. Det heter där bland annat: Pastor anförde:
”att Capell Predikanten Hoberger,
genom det han längre tid förestått sången under vaccancen,
tillräckligen dokumenterat sig ega
skicklighet till ifrågavarande sysslas bestridande, och att Vikholm Erik
(en son till den aflidne klockaren) som har
behaglig röst, märkligen förkofrat
sig i sången, men att han ”ännu är oöfvad
i skrifning och oförfaren i
barnaundervisningen”, hvarför han ock för
närvarande icke kan anses som alldeles competent
sökande, men likväl säkert bliva det för framtiden.
I anseende till denna och flere sig företeende omständigheter,
fant Pastor tjenligt
göra Församlingens Respective Röstägande
ledamöter föreställning att nu öfverlämna
lediga Klockare Sysslan åt Capell Prästen Hoberger”.
Hoberger blev ock
vald, men det betonades, att när Hoberger
flyttar och nytt val förrättas ”Erik Vikholm, efter förvärfvad
skicklighet, kunde till klockare blifva
befordrad”.
1 febr 1829, således efter
fem år, skedde nytt val af klockare efter Hoberger,
som afflyttat, och hade då Eric Vikholm anmält
sig såsom ende sökande. Efter förut vederbörligen aflagt
prof ”uti sjungning och kyrkomässningen” blef
han också enhälligt vald, men, heter det, ”med de villkor likväl, att
han borde förvärfva sig större färdighet i
skrifning och i synnerhet uti Nya Psalmbokens Choraler,
hvilket ock Vikholm utfästa sig att, inom ett år härefter, fullgöra
(Den Wallinska Psalmboken av år 1819 blef
enligt Capell Lagets fattande beslut, antagen
till offentligt bruk vid den allmänna gudstjänsten i Högbo Capell
Juldagen den 25 December 1828).
|
|
Det är för oss alla bekant, huru
noga man denna tid var att alla församlingsmedlemmar, som ej voro
ovillkorligen förhindrade, besökte den allmänna gudstjänsten. Ett
exempel bland många andra huru man gick till väga för att återföra
den försumlige till pliktens väg visar oss följande protokoll från den
28 maj 1837:
Till följd av 2 § i kyrkorådsprotokollet af den 5
sistlidne mars, hade fd Skjutsrättaren Jakob
Olsson i Westanbyn och Drängen Erik Larsson i
Östanbyn genom Sexmannen Olof Andersson i Westanbyn
blifvit lagligen kallade att i dag inför
kyrkorådet sig infinna för att erhålla varningar och föreställningar
för deras försummelse af den Allmänna Gudstjensten.
Vid efterfanns Jakob Olsson närvarande;
och när han tillspordes om anledningen till sitt uteblifvande
från Guds Hus, hvilket han erkände fortvarit nära ett års tid, kunde
han väl därtill icke föregifva någon
giltig ursäkt, men trodde sig i
detta afseende icke vara så brottslig som en
del andra, hvilka tillbringade tiden på Gästgifvaregården
i stället för att han hemma på Söndagen läste Guds ord.
Sedan ordföranden förklarat
att andras större brottslighet icke tjänar till någon ursäkt för
Jakob Olssons, och att en rätt kristen icke försummar den Allmänna
Gudstjänsten därföre att han hemma kan läsa
Guds ord, ty detta bevisade ingen sann Gudsfruktan, och det vore ett brott
emot den Allmänna ordningen och medförde mycken förargelse i församlingen,
och sedan Jakob Olsson fått tjenliga föreställningar
för sin försummelse, lofvade han att
framdeles bättra sig, samt tillsades att afträda.”
|
|
Beträffande drängen Erik Larsson, så blev
han, enligt samma protokoll, för sitt uteblifvande
dömd att böta 32 skilling banko till kyrkan och de fattiga samt ålades,
vid förnyat vite av 1 riksdaler och 16 skilling samma mynt, att efter nästa
lagliga kallelse sig inför kyrkorådet inställa.
Redan efter en vecka den 4 Juni
sammanträder åter kyrkorådet, varvid drängen Erik Larssons varning för
uraktlåtenhet att besöka den Allmänna Gudstjänsten är det enda ärendet.
Därom heter det i
protokollet: ”Efter förnyad kallelse genom Sexmannen hade nu Drängen
Erik Larsson i Östanbyn sig inför kyrkorådet
infunnit. Vid tillfrågan om Erik Larsson 8 dagar förut erhållit
kallelse att inför kyrkorådet sig infinna den 28 nästl.
Maji, svarades ja, och kunde han sitt uteblifvande
icke anföra något lagligt hinder, hvarför
han underrättades om de honom enligt lag ådömda böter 32 skilling banco.
|
|
Kyrkorådet förehöll sedan Erik Larsson
allvarsamt hans ovärdiga och okristliga lefnadssätt
i anseende till fyllerilasten hviklken beherskande
honom helt och hållet, samt hans försummelse af den Allmänna Gudstjensten.
Honom fördes till sinnes hvad olyckligt slut han
omsider skulle komma att taga, då han genom
dryckenskap förstörde, vad som borde och kunde sparas till bergning
på gamla dagar – då han genom ett ovärdigt uppförande förverkat
andras medlidande, och i synnerhet att han genom sin synd gjort sig ovärdig
Guds nåd och förbarmande, samt igenom försummande af Gudstjensten,
der han åtminstone kunde höra Guds ord, då han sjelf
var högst usel att läsa det, gjorde det omöjligt för sitt samvete, att
erhålla någon sann väckelse.
Detta förelades honom allvarligt till eftersinnande,
och lofvade Eric Larsson, att hädanefter bättra
sig.”
|
|
Den 26 Okt 1845
samlandes man för att bestämma om en sådan för oss så främmande sak
som grunderna för en ny Bänkdelning i Capellet
och beslöts därvid:
|
|
1
att kyrkovärdarna sitta i den första
onumrerade bänken.
2
att egn.
Bönder och Landbönder sitta efter åldern i de föjande
bänkarna, hvarvid dock iakttages;
att då ingen Gammel Far finnes på hemmanet,
bör den som nu förestår hemmanet äga företrädesvis rätt till bänkrum
något längre fram än dess ålder bestämmer; ty eljest kunde det hända,
att tvänne ifrån samma hemman kunde komma
att sitta längre fram, än den som är ensam på sitt hemman, hvilket
skulle synas orätt.
3
att bondänkor
skola sitta i den ordning, som deras afledna mäns
åratal bestämmer.
4
att gifta bondsöner och mågar upptagas
och beräknas ibland bönderna.
5
att sedan erfordeligt
antal bänkar härtill blifvit afdeladt,
så upplåtes: en bänk för äldre Torpare: en för Dagkarlarne
vid Bruket: en för Soldaterna och vidare för utanvids-
männen, så
många som erfordras, samt därefter sitta bondsöner, utanvidssöner
och drängar efter åldern.
6
att det antal personer, som
indelas på varje bänk bestämmes till 12 à 13.
7
att utanvidsmäns
Enkor, sitta, liksom Bondenkor
i den ordning, som deras afledna mäns årtal
bestämmer
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|