Ur Högbo kyrkas historia 

av Iwe [okänd signatur], skrivet omkr 1952-53

När folkmängden ökades i Högbo växte tanken på en egen kyrka fram. Först år 1622 blev den tanken verklighet. Då invigde ärkebiskop Petrus Kenicius i oktober eller november samma år ett kapell på Löten i Västanbyn. 

I kapellet fanns två läktare, vapenhus och sakristia. Invändigt var kapellet vitlimmat, utvändigt rödmålat. I gamla handlingar om denna märkliga händelse i Högbo historia heter det bl.a.:

"Petrus Kenicius A. Upsaliensis gör witterligt att anno 1622 th. 18 septembris war en hederlig och wälwurdig man Hr Jöns, kyrkoherde i Ofwansjö, med sina 2 socknemän ifrån Högbo, benämnd Olof Anders och Olof Svens, tillstädes uti Upsala Capitel och govos tillkänna, att dess Capell som the haffwa uppbyggt med wår wetskap, nu är färdigt. Och därföre begära de, att them emellan måtte göra en förening, huru mycken kyrkiotjänst därute skall åhrligen giöras. Så ändock Hr Jöns will falla något beswärligt att hålla Capellan, thet han tillförne inthet gjort hafwer. 

Dock efter långt tal sinsemellan, blev them emellan således samtyckt och bewilliat, att de skola få kyrkiotjänst hwar tredje söndag hela året igenom. Och utöver detta, fjerde dag juul, påska och pingstedag, och att Hr Jöns skall hålla sig och sin Capellan siälv häst, när han dijt förreser och därifrån. Men däremot till löne Capellanen skola bönderna i Högbo, samt Capellet haffwa uppsatt årliga gifwa honom 12 daler penningar. 

Med wad kyrkiobyggnad och prostgårds- byggning tillkommer vid deras Sogne kyrkia i Ofvansiö, så skola de henne hwid magt hålla, så härefter som tillförne skedt är. Såsom och låta sin kyrkioherde bekomma för sin tienst tiende och alla annan prästeränta efter som sederligt är."

Högbo kyrka har sedan upprepade gånger undergått förändringar och den har nu annat utseende än på invigningsdagen. Den saknade då torn, i stället fanns klockstapel. År 1820 uppfördes tornbyggnaden efter mycken strid mellan bruksägarna på Högbo och bönderna.

År 1855 byggdes läktare och kyrkan fick orgel. Kyrkan hade från början platt tak men när orgeln byggdes behövdes större höjd och hela kyrkan fick då välvt tak. Predikstolen hade till 1915 sin plats över altaret. På 1870-talet fick kyrkan sin första uppvärmingsanordning och på 1890-talet utbyttes de gamla bänkarna mot nuvarande. Bland gåvorna till kyrkan märktes det vackra timglaset, skänkt 1778 av landshövding Gyllenstolpe, kristallkronan skänkt av kapten Nordenadler på Högbo bruk 1796, samt 14 porträtt av svenska konungar i nästan kroppsstorlek, skänkta 1804 av Högbo bruksägare. 

Porträtten är målade av någon yngre medlem av den kända konstnärs- släkten Pasch, om det är den äldre eller den yngre Lorens Pasch vet man ej med säkerhet. Vid restaureringen 1855 togs tavlorna bort och stuvades undan på en vind, där råttor och mal farit illa fram med dem. På 1890-talet tillvaratogs de emellertid genom familjen Göranssons ingripande och blev restaurerade. Kyrkan äger även en annan unik porträttsamling, nämligen 15 porträtt av Svea Rikes ärkebiskopar. Även de har gått igenom en förnedringens tid på vind, men har senare kommit till heder.

Under långeliga tider har präst funnits i Högbo och gudstjänst hållits där varje sön- och helgdag. Kanske kan det vara av intresse att någon lär känna dem, som under halvannat sekel förrättat prästerlig tjänst i Högbo.

Han efterträddes som kapellpredikant i Högbo av bondesonen Olof Thyrisson från Torsåker, född 1747. Han kom som adjunkt från Ockelbo 1785 och var som regementspastor vid Helsinge regemente med i finska kriget 1789.

Den tredje i ordningen var Johannes Forslöv, soldatson från Forsa. Efter att ha tjänstgjort som pastorsadjunkt i Årsunda, kom han 1798 till Högbo.

Bland prästerna på 1860-talet märktes Per Gustaf Stillmark som den 1 juli 1850 tillträdde kapellpredikant- och skollärarebefattningen i Högbo. Under dennes tid visiterades kapellagets tillstånd av ärkebiskop H. Reuterdahl år 1858. Av det därvid förda protokollet framgår att kapellagets folkmängd år 1857 utgjorde 952 personer.

Vid denna visitation framförde konsul Fredrik Göransson å Högbo bruk kapellagets önskan att vid blivande ledighet Högbo kommun borde skiljas från Ovansjö och bilda eget pastorat "hvilken framställning H.H. Doctorn och Erkebiskopen ansåg hafva åtskilliga skäl för sig".

Sedan Högbo kapellförsamling enligt K.M:ts nådiga resolution den 28 oktober blivit särskilt pastorat förordnande Ulrik Vilhelm Noraeus den 1 maj 1869 till vice pastor i Högbo och blev den 1 maj 1870 kyrkoherde därstädes. Noraeus var alltså den förste kyrkoherden i Högbo pastorat. Han stannade på denna post till sin död 3 mars 1896.

Johan Fryklund kom 1887 som pastorsadjunkt till Sandviken. Genom järnverkets utveckling förflyttades församlingens tyngdpunkt till dess södra del, vilket ock kom till uttryck i kungl. brev av den 18 januari 1899, vari stadgades att kyrkan i Sandviken skulle vara församlingens huvudkyrka och att kyrkoherdebostället skulle utgöras av lägenheten Charlottenberg nr. 1 i Yttre Sandviken istället för prästgården i Högbo- Överbyn.

Den 15 maj 1899 valdes Fryklund till församlingens kyrkoherde. Han kvarstod på denna post till år 1929, då han på grund av sjukdom beviljades tjänstledighet. Året därpå avgick Fryklund med pension från kyrkoherdebefattningen. Han avled år 1935 och hans grav är belägen på det markområde, där Sandvikens gamla brukskyrka stått. En minnessten på graven vittnar om att "församlingen beredde vilostad vid platsen för gamla kyrkans altare".

Släkten följa slätkens gång och den ena prästgenerationen avlöser den andra. Kvar står Högbo kyrka på den plats, där den för över 175 år sedan uppbyggdes. Det ringes till helgmål och gudstjänst och själaringning som förr och klockorna för manande bud ut till folket i gårdar och skogar.