Torsåkers kommunalutskylder för 1903, som betalas i år, äro

Kommunalordföranden åtnjuter cirka 1,000 kr. i lön, ordf. i fattigvården 250 och skol- kassören 300 kr.

Fattiggårdsföreståndaren och dennes hustru, som är föreståndarinna, 650 kr. och fritt vivre, barnvårdarinnan 250 kr. och fritt vivre samt 

Platsen är till följd af dödsfall f. n. obesatt, men tillsättes i dagarna, då lönen sannolikt minskas, så att den blir lika med de andra småskollärarinnornas. Efter 4-årig kurs vid fattiggården fortsätta barnen i respektive folkskolor i Solberga, dit de hafva ungefär 1 kilometer. Barnantalet i fattiggården är vanligen litet.

Fattiggården i Torsåker.

Ett riktigt palats är Torsåkers fattiggård. Den är belägen i Särsta, strax nordväst om järn- vägsstationen och är förenad med ett medel- stort landtbruk. Hufvudbyggnaden är uppförd 

Föreläsningsföreningen anordnar under vintern populära föredrags hållande vid kyrkbyn, Hofors och Gammelstilla merendels af goda talare från Uppsala.

Nykterhetsverksamheten. En mängd föreningar tillhörande templar-, good- templar- och blåbandsorden verka inom Torsåker, i år med 200 kr. i understöd af socknen, särskildt för anordnande af på vetenskaplig grund byggda föreläsningar. I Hofors och Gammelstilla hafva de egna ståtliga lokaler, för hvars uppförande veder- börande vid bruken lämnat vackra bidrag. De två föreningarna i Kyrkbyarna åtnjuta hyres- bidrag af socknen. Å öfriga platser verkande föreningar få använda skolsalarna för sina möten. Eldning och lyse gratis.

Länets folkhögskola besökes rätt flitigt af ungdom från Torsåker, och har detta i ej ringa mån bidragit till att goda seder, vett och välstånd här fått rot och fäste.

Fornminnen:  

Flera ättehögar och andra fornlämningar finnas inom socknen. Uti det midt i socknen belägna Storberget finnes på cirka 17 meters höjd en uthuggen öppning af något öfver 6 meters längd, 1 meters bredd och 2 meters höjd. Ändamålet med denna uthuggning är emellertid okändt, men flera sägner därom gå bland folket.

Inom socknen befintliga hufvudvägar äro: den s. k. bergslagsvägen, som kommer från Husby socken i Dalarne och leder i nära nordöstlig riktning till kyrkan, därifrån den i nära nordlig riktning fortsätter in i Ofvansjö socken; den från den förra vid kyrkan utgående landsvägen, som i sydöstlig riktning leder förbi det 1 ½ mil från kyrkan belägna Gammelstilla bruk till Årsunda och Öster- Fernebo socknar; vidare den likaledes från kyrkan utgående senare anlagda vägen förbi gruffälten vid Nyäng till det stora bruket Hofors och den ¼ mil längre bort belägna stationen med samma namn vid Gäfle-Dala järnväg, hvilken station tills för några år till- baka hette Robertsholm efter platsen; samt slutligen landsvägen mellan Hofors bruk och den stora järnvägsstationen Storvik i Ofvansjö vid Storsjön jämte goda vägar till varje by.

Utom dessa landsvägar gå två järnvägar genom socknen nämligen norra stambanan med stationerna Torsåker, Hästbo och anhalten för gods Baggå samt Gäfle-Dala järnväg med stationerna Granstanda, Hofors och Källviken. Sommartid har socknen därjämte två kanalleder. Den ena mellan Gammelstilla bruk öfver Ottnaren och Hooån till Torsåkers station, där kaj är byggd, och den andra från Hofors öfver Lilla Gösken till Långnäs invid brukets förut nämnda gruvor.

Trots de rikliga tillgångarna inom socknen till förbättring af den i sig själf rätt goda jorden har jordbruket här beklagligen gått mycket långsamt framåt till på senaste tiden, då en rätt snabb vändning till det bättre inträdt och i stort sedt gjort slut på det urgamla slentrianmässiga brukningssättet. Hufvudorsakerna till jordbrukets långvariga kvarstående vid ett föråldradt brukningssätt har man att söka dels i det här urgamla bergsbruket, som splittrade krafterna och vände hågen åt annat håll, dels i benägenheten, som här icke mindre än på annat håll visat sig hos allmogen, att vidhålla far och farfars föråldrade idéer jämte misstron till allt nytt. De aktningsvärda försöken, hvarmed stafven höjdes mot det otidsenliga härutinnan, gjordes först vid de större gårdarna och efterföljdes vid de mindre i samma mån frukterna hunno nog tydligt visa sig och verka öfvertygelse.

Förbättringarna hafva bestått i jordens bättre dikning och dito bearbetande med ändamålsenligare redskap, i införandet af ett mångårigare växelbruk samt icke minst i omsorgen att skaffa och rätt använda god naturlig gödsel jämte konstgjord sådan äfvensom i en väsentligt vidgad foderväxtodling, hvarigenom åt jorden, i stället för att den förut blef allt magrare, nu återbördas hvad den förlorat i växtkraft. Resultatet visa också, att jordbruket, som sålunda är på god väg att blifva fullt tidsenligt, lämnar i afkastning ej blott hvad som behöfs för det egna behofvet utan äfven något till afsalu i stället för att det förr varit alldeles omvändt. Dock lägger man icke så mycket an på exporten af vare sig strå- eller kärnfoder som fastmer af alstren från en väl skött ladugård.

Bondgård i Torsåker.

Stora nyodlingar hafva under de senare decennierna företagits, mest å under bruken 

lydande landtägendomar, men stora områden återstå. Fäbodarna ligga nästan öde.

För landthushållningens upphjälpande verka utom hushållningssällskapet socknens hushållsgille och landtmannaförening, gillet med en fond af nära 17,000 kr., det rikaste gillet inom länet. Hushållningssällskapet utsänder på rekvisition sina agronomer och mejerikonsulenter att gratis undervisa folket.